Herr talman! Tänk om det är så enkelt, Bengt
Westerberg, att småföretagen är en självklarhet för
socialdemokrater och därför inte nämndes! Det står
för övrigt i dagens morgontidningar att vi skall
tillsätta en småföretagargrupp, så även där fanns de
med.
Bengt Westerberg talade om att det skulle ha varit
bra med en gest i mitt inledningsanförande. Jag tycker
att den fanns där, ganska tydligt uttalad. Däremot
handlade de gester som Bengt Westerberg räknade
upp om att öka de ekonomiska påfrestningarna för
landet. Jag tror att det blir väldigt svårt, t.o.m. farligt,
om vi skulle träffa kompromisserna från den
utgångspunkten.
Det är inte så att vi socialdemokrater är mot
förändringar i kommunerna - tvärtom. Det är ofta
socialdemokratiska kommunala företrädare som leder
det förändringsarbetet. Men det är en väldig skillnad
mellan att privatisera, och låta marknadskrafterna ta
över det som den gemensamma sektorn har ett ansvar
för, och att förändra.
Vi anser att samhället skall ha det grundläggande
ansvaret för viktiga verksamheter som skolan,
sjukvården och äldreomsorgen. Det har visat sig att
man inte bara är bättre på att klara de behov som
finns, utan det blir faktiskt oftast också billigare och
rationellare om samhället har ansvaret.
Bengt Westerberg klagade i sin inledning på att
varken övriga socialdemokrater eller jag skulle ha
klargjort vår inställning till kommunernas ekonomi.
Just i den diskussion som vi hade inför Veckans
Affärer talade Bengt Westerberg och jag om den
frågan. Jag redovisade vad som var vår uppfattning,
nämligen att vi inte kan utlova några nya statsbidrag
för att öka den reala tillväxten. Jag redovisade vad vår
partikongress har sagt och vad jag sade i valrörelsen,
nämligen att vi hellre drar ner på transfereringarna än
på verksamheten om vi inte tillräckligt snabbt och
effektivt kan vända konjunkturen, få ner
arbetslösheten och få fart på tillväxten. I det läget kan
det bli nödvändigt att överföra resurser från staten till
kommunerna.
Men jämfört med vad den borgerliga regeringen
redovisade om sin politik var vi ett under av klarhet -
det måste jag ändå säga. Vi fick klart för oss att
många tiotusentals människor skulle avskedas inom
den gemensamma sektorn, men därefter gick
uppgifterna isär. Moderaterna sade: Inte en krona i
skattehöjning - vare sig i kommuner eller i riksdagen
- för att lösa problemen och klara verksamheten. I det
avseendet var Folkpartiet betydligt rakare - det måste
jag säga. Man talade om att man kunde tänka sig att
öka inkomsterna - rätt kraftigt t.o.m. - bl.a. genom
avgifter till våra socialförsäkringssystem. Men som
regeringsbesked var det inte mycket värt!