Fru talman! Jag är i den situationen att jag kan
hänvisa till socialdemokratins besked i valrörelsen på
samtliga frågor som Gudrun Schyman ställde. Vi sade
nämligen att den viktigaste frågan för oss - vare sig
det gäller i kommuner, i landsting eller i riksdagen -
är att bekämpa arbetslösheten. Det är där vi
kraftsamlar, därför att arbetslösheten är det
allvarligaste hotet mot svenska folkets välfärd och
även det allvarligaste hotet inte bara mot den ekonomi
som vi i riksdagen har att ansvara för utan också mot
den ekonomi som kommunala företrädare har att
ansvara för.
Den viktigaste ågärden för oss att vidta för att
främja verksamheten inom skolan, sjukvården,
barnomsorgen och äldreomsorgen är att få i gång
tillväxten och att få ned arbetslösheten. Det är det som
vi kraftsamlar kring.
Vi gav ändå ytterligare besked. Vi sade att skulle
vi inte klara detta fullt ut utan verksamheten skulle
hotas på det sätt som t.ex. refererades i dagens
Morgoneko när det gällde hemtjänsten i Stockholm,
är vi t.o.m. beredda att hellre skära i transfereringarna
än i verksamheten. Jag undrar om Vänsterpartiet har
orkat gå så långt i sina besked före valet. Därmed har
jag också i förbigående delvis svarat Bengt
Westerberg, men där återkommer jag.
Jag skulle också vilja ta upp EU-frågan, som
Gudrun Schyman berörde i sitt inlägg. Jag är djupt
oroad över vad som nu händer i Europa med
högernationella krafter som börjar röra på sig igen: Le
Pen i Frankrike, nyfascisterna i Italien och nu senast
det högerextremistiska partiet i Österrike.
För mig är det en grundläggande fråga. Skall vi
göra om misstagen sedan 30-talet? Eller skall alla
goda krafter nu i Europa samla sig och aktivt
bekämpa dessa mörkerkrafter? Jag menar att
lösningen för oss demokrater i Sverige inte ligger i att
isolera oss. Lösningen ligger inte i att säga att vi inte
deltar organiserat i det arbetet.
För mig är detta en viktig fråga, ett viktigt
argument för att vi skall bli medlemmar i den
europeiska unionen. Också den vägen, via det
forumet, skall vi bekämpa högerextremismen. Det
handlar till syvende och sist om demokratin i Europa.
Låt oss inte göra om misstaget att tro att demokratin
en gång för alla är vunnen, utan låt oss se till att vi
arbetar för att förstärka demokratin utifrån de villkor
och den verklighet som nu gäller. Jag är förvånad
över att Vänsterpartiet i nästan varje Europaprojekt
har gått emot detta till att börja med. Först i efterhand
ansluter man sig.