Fru talman! Årets val resulterade i en tydlig
vänstermajoritet i riksdagen. I den majoriteten finns
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och även
Miljöpartiet - detta med hänsyn till Miljöpartiets stöd
under valkampanjen till en socialdemokratiskt ledd
regering. Efter detta klara valresultat förordade jag
vid samtal med talmannen en majoritetsregering
baserad på denna majoritet. Ingvar Carlsson borde fått
uppdraget att sondera de möjligheterna, men intresset
för en sådan regering var uppenbarligen begränsat.
Därför har vi nu en socialdemokratisk
minoritetsregering som presenterat en
regeringsförklaring i klar insikt om sitt behov av
samarbete i riksdagen. Om det innebär att vi också har
en samarbetsregering återstår att se.
För Centerns del har vi gjort klart att den
ekonomiska situationen för landet är så allvarlig, trots
den uppgående konjunkturen och trots att de allra
flesta ekonomiska kurvor vänt åt rätt håll, att det
egentligen skulle krävas en nationell samling. Det
hade varit av värde för landet, men intresset har varit
mycket begränsat också för detta.
Mot bakgrund av det ekonomiska läget och
regeringens minoritetsposition avvisar vi inte
samarbete, men ansvaret följer i första hand med
regeringsmakten. Centerns roll blir konstruktiv
opposition. Det betyder att vi inte avvisar förslag bara
för att de kommer från en socialdemokratisk regering
om de ligger väl i linje med Centerns politik. Men
Centern kommer inte att var ett stödparti till den
socialdemokratiska regeringen. Ansvaret är ert!
Ingvar Carlsson beskriver i Europaavsnittet sina
intentioner för Sverige om svenska folket säger ja den
13 november i folkomröstningen. För Centerns del
vill jag deklarera vår inställning att Sveriges
nationella hållning i viktiga Europafrågor måste anges
före folkomröstningen. Nu krävs konkretiserade
besked, och det måste gå före retorik och även
propaganda, som vi kunde höra i gårdagens debatt.
Avgörande för många väljare är vilken politik vi
kommer att arbeta för som nation vid ett eventuellt
medlemskap i EU. Det gäller säkerhetspolitiken och
alliansfriheten, det gäller den s.k. tredje fasen av det
ekonomiska och monetära samarbetet och hur det
skall beslutas, det gäller den s.k.
subsidiaritetsprincipens tillämpning och hur vi skall ta
till vara jordbruksstödet och det regionalpolitiska
stödet inom EU, hur medlemsavgiften till EU skall tas
ut, hur det nordiska samarbetet skall utvecklas vid
olika utfall i folkomröstningarna, hur politiken skall
utformas i öppenhet mot omvärlden utanför EU och
hur den svenska offentlighetsprincipen skall värnas
och tillämpas samt hur EU skall användas som en
hävstång i den internationella miljöpolitiken.
Vi avser från Centerns sida att återkomma inom
kort med interpellationer på dessa och andra områden
av intresse inför folkomröstningen. De nationella
hållningarna har avgörande betydelse för Sveriges
möjligheter att tillsammans med likasinnade länder
uppnå inflytande inom EU - allt under förutsättning
att svenska folket röstar ja den 13 november.
Delar statsministern denna uppfattning om de
nationella hållningarna?
Årets val blev ett nederlag för miljön. Miljöpartiet
och Vänsterpartiet har hittills inte kunnat utnyttja
positionen som en del av vänstermajoriteten. Detta
syns tydligt i regeringensförklaringens miljöavsnitt -
det torftigaste av alla.
Min fråga till Vänsterpartiet och Miljöpartiet i
denna debatt blir: Tänker ni nu använda era röster för
att pressa Socialdemokraterna på miljöområdet? Hur
skall ni kunna sätta press på Socialdemokraterna när
Moderaterna ger sitt stöd till Öresundsbrons byggande
och Dennispaketets fullföljande? Något borde ni säga
med tanke på er uppslutning bakom en
socialdemokratisk regering under valrörelsen. Ni är ju
moraliskt förpliktigade till detta inför era egna väljare,
eller hur? Om ni inte vill svara mig borde ni ge
besked till dem som röstat på er. Annars accepterar ni
samma position utan inflytande i miljöfrågorna som
perioden 1988-1991. Då slöts och beslutades om
Öresundsbroavtalet, och Dennisuppgörelsen inklusive
Öster- och Västerleden paketerades. Så här långt har
Centern lyckats stoppa dem. För Centern vill jag
också deklarera att vårt motstånd mot betongprojekten
kvarstår intakt.
Låt mig i det sammanhanget fråga den
socialdemokratiska regeringen hur ni tänkt ta det
ekonomiska ansvaret för Öresundsbron. Den
ekonomiskt ansvarige ministern i den danska
regeringen har ju frånsagt sig sitt ansvar. Enligt
bropartierna i Sverige är kostnadskalkylerna baserade
på en 30-årig avskrivningstid och 4 % bedömd
realränta. Realräntan ligger i dag på nästan det dubbla
i såväl Danmark som Sverige. Med den realräntenivån
är Öresundsbroprojektet liksom för övrigt
Dennispaketet totalt olönsamt i företagsekonomisk
mening.
Hur tänker ni ta ert ekonomiska ansvar i fallet
Öresundsbron? Hur kan bron över huvud taget vara
förenlig med svensk krisekonomi? Är ni beredda att
begära överläggningar med Danmark?
Om ni inte omförhandlar projektet måste de
bilister som väljer att använda bron betala betydligt
mer, och det vill de inte göra. Då återstår alltså
skattebetalarna, via den statliga garantin. Hur kan
någon som är trovärdig när det gäller att komma till
rätta med Östersjöns miljö och krisekonomin försvara
detta projekt? Det är närmast patetiskt när
regeringsförklaringen talar om att man skall angripa
Östersjöns miljöproblem med "förnyad kraft". Hur
kan en kraft som inte fanns förnyas?
Socialdemokraterna har dessutom regelmässigt
minskat anslagen till Östersjöns miljö under
föregående valperiod.
I går fick vi veta att Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet gjort upp om politiken
för den kommande valperioden i Stockholms stad,
som Carl Bildt nämnde. Öster- och Västerleden
stoppades av Vägverket för den kommande perioden.
"Vi har för få mandat för att stoppa Dennispaketet"
lät det från Socialdemokraternas stödpartier. Så lät det
inte inför valet i Stockholm. Regeringsmakten gick
före viljan att stoppa Öster- och Västerleden. I
valrörelsen var detta en kommunalpolitisk fråga. Nu
är det en riks- och myndighetsfråga.
Miljön har i den socialdemokratiska
regeringsförklaringen fått 18 rader. Det är inte mycket
för en stor uppgift. Miljöprogram skall utarbetas,
miljörevisioner genomföras, Agenda 21 stimuleras
och miljökonsekvensbedömningarna användas.
Kretsloppet avgränsas till industrin, naturvården
garneras med verb som "skyddas", "garanteras" och
"tryggas" och miljöbalken förhalas. Kärnkraftens
avveckling skjuts på framtiden. Förnybar energi
nämns inte - än mindre ökningen av den ärvda
miljöskulden. Nya styrmedel nämns, men inte de
gamla. Vad händer t.ex. med koldioxidskatten?
Näringar som jord- och skogsbruk nämns inte, och
inte heller fisket, förstås. Nu har vi således en
jordbruksminister men ingen politik på
ansvarsområdet. Eftersom jordbruksministern inte
heller vill ha något med EU att göra frågar man sig
oroligt vad hon skall göra. Tala om öppna mandat!
Sysselsättningen och de nya jobben är inte bara ett
problem för jordbruksministern - det är en öppen
fråga för hela regeringen. Sverige kräver fler företag
och fler företagare, heter det, men hur? Jo, genom
närmare samarbete, mer jobb för Ingvar Carlsson
personligen och ett näringslivsråd fyllt av våra
vanligaste storföretagsledare. Alibi för de små är
Torbjörn Ek - det brukar han vara. Antonia Ax:son
Johnson är alibi för kvinnor och miljöintresse - det
brukar hon vara.
Näringspolitiken skall ordna de nya jobben. Det
skall bli direktavskrivningar av de nya maskiner som
rationaliserar bort arbetskraft i samma takt som de
skapar nya i tillverkningen. Miljöinvesteringarna skall
visserligen öka, men de gröna jobben nämns inte.
Särskild hänsyn skall tas till småföretagen, men
observera att det skall ske mellan arbetsmarknadens
parter och inte av statsmakterna. De skall i stället
försämra det som förbättrats. I regeringsförklaringen
omskrivs detta med att försämringen skall upphävas.
Det gäller uppenbarligen arbetsrätten och
provanställningarna.
Därefter kommer Göran Perssons skarpa förslag
riktade mot riskkapital och nya jobb. Eftersom
offensiven för nya jobb skall komma via de offentliga
resurserna, som ju som vi vet är något urholkade, blir
det intressant att se hur de riktas.
Blir det stora kapitalkrävande projekt, som vi har
sett så mycket av i tidigare socialdemokratisk politik?
Kommer ökande lånekrav att höja räntorna, och
därmed slå mot alla investeringar?
Den socialdemokratiska politiken tillåter inte
heller att statlig egendom försäljs för att bytas mot ny
statlig egendom, även om det ger nya jobb. Mot
bakgrund av en skrivning i regeringsförklaringen kan
man fråga sig om det är oideologiskt eller ideologiskt
att skapa nya jobb genom att flytta statlig
förmögenhet.
Hela Sverige skall leva. Landsbygdutvecklingen
skall drivas vidare. Service- och tjänstejobben
främjas, bl.a. genom sänkt skatt på arbete och höjd
skatt på energiråvaror som är skadliga för miljön. Det
är Centerns politik. Småföretagen kan med rätt
förutsättningar skapa många nya jobb. Ingenting av
detta har nämnts i regeringsförklaringen.
De allmänna orden, råden, kommissionerna och
överenskommelserna kan dölja en del. Men det hade
onekligen känts säkrare om regeringen lovat att
överträffa Börje Hörnlunds bedrift och den tidigare
regeringens politik att mer än fördubbla anslagen för
regional utveckling på tre år i en krisekonomi, eller
försöka belägga och förstärka mer än 600 mil
länsvägar på samma tid. Då hade konklusionsgraden
funnits där.
Visst skall ni ha chansen. Vi preciserade inte
heller allting år 1991. Men vi angav till skillnad från
er en klar inriktning, att hela landet skall leva.
(Applåder)