Fru talman! Birger Schlaug fortsätter att vara
mycket slarvig med sin argumentation. Han säger:
Skulle Sverige kunna bli medlem av Förenta
nationernas säkerhetsråd om vi är medlemmar av EU?
Nu är det faktiskt så, Birger Schlaug, att för 1995
och 1996 kommer Tyskland och Italien att vara
medlemmar av säkerhetsrådet. Jag inbillar mig
faktiskt, utan att blåsa upp mig som svensk, att vi med
vårt internationella engagemang har väl så goda
möjligheter som Italien att bli medlemmar. Men det
visar hur orimligt påståendet är att ett medlemskap i
Europeiska unionen skulle förhindra oss att bli
medlemmar i säkerhetsrådet.
Sedan vill jag faktiskt säga följande om narkotika.
Sverige beslutar självt om sin narkotikapolitik. I den
proposition om medlemskap i EU som vi skall
behandla om folket säger ja i omröstningen den 13
november beskrivs detta mycket tydligt. Jag citerar
från s. 426: "Identitetskontroller av personer vid inre
gräns behålles till dess att ett beslut fattats på svensk
sida om avveckling av dem. Ett sådant beslut är
beroende av att effektiva s.k. kompensatoriska
åtgärder införs i EU och i Sverige."
Det finns inget i Romfördraget, inget i
Enhetsakten och inget i Maastrichtavtalet som ålägger
oss i Sverige att liberalisera vårt narkotikaskydd.
Detta är en svensk fråga.
Till slut vill jag komma till kostnaderna för ett
medlemskap. Det är riktigt att vi socialdemokrater har
sagt att medlemskapet inte skall betalas genom att
skära ned på välfärden. Även på den punkten sade vi
redan före valet att vi anser att produktionen skall
betala det. Jag vill påminna om att 1 % högre ränta
innebär en ökad kostnad på 10 miljarder kronor och
att 1 % lägre arbetslöshet innebär en besparing på 10
miljarder kronor. Bara en liten positiv effekt av ett
medlemskap innebär alltså en finansiering av hela
medlemsavgiften. Men eftersom vi på ja-sidan så ofta
får frågor från Miljöpartiet de gröna om hur vi tänker
finansiera det hela vore det rimligt att ni på nej-sidan
någon gång talade om hur ni skall klara de
påfrestningar som det innebär ekonomiskt att stå
utanför.