Fru talman! Lena Klevenås tar upp en oerhört
viktig fråga. Jag är också besviken över att frågan inte
får mera plats. Det här kommer nämligen att bli den
stora utmaningen. Jag tror att denna utmaning är stör-
re t.o.m. än det militära hotet i världen. Det finns ju
inte tillräckligt mat för att mätta alla människor.
Dessutom vet vi inte hur detta skall lösas. Lena Kle-
venås gav många bra exempel på hur det står till.
Vad vi måste diskutera är vilken väg vi skall gå
för att lösa det här. Ett sätt är att minska vår köttkon-
sumtion. Men det vore också intressant att fortsätta
med diskussionen om huruvida vi skall satsa på ett
väldigt högteknologiskt och intensivt jordbruk i den
rika delen av världen och exportera våra överskott,
om vi nu kan få fram några. Skall vi använda gentek-
nik, vilket jag verkligen hoppas att vi slipper? Eller
skall vi utgå från att varje land/region på något sätt
måste bli självförsörjande och klara sin egen befolk-
ning? Det är en väg som jag tycker ändå måste vara
målet. De här problemen är alltså mycket stora. Jag
skulle välkomna en ordentlig diskussion och debatt
om de här frågorna i Sverige.