Fru talman! Vänstermajoriteten i utskottet vill
rikta, som det heter, viss kritik mot förre statsminis-
tern Carl Bildt med anledning av vissa uttalanden som
han gjort efter utrikesnämndens sammanträde den 9
augusti 1994.
Den fråga som behandlades avsåg den svenska
underrättelseverksamheten mot Sovjetunionen under
1950-talet.
Från utskottsmajoritetens sida menar man att ett
avvikande från en tidigare officiell ståndpunkt - i det
här fallet att man 1957 från svensk sida förnekade att
man skulle ha varit iblandat i underrättelseverksamhet
mot Sovjet - borde ha varit föremål för en omfattande
beredning.
Det är emellertid alldeles uppenbart att det var
fråga om uppgifter som var väl kända. Redan på
1950-talet förekom i pressen uppgifter som i efter-
hand har visat sig vara helt riktiga. Vi hade aktiviteter
som riktades mot Sovjetunionen. Redan regeringsbe-
slutet i januari 1993 om att ex gratia ge en halv miljon
kronor till den tidigare estniske motståndsmannen
Evald Hallisk innebar ett erkännande från svensk sida
att verksamhet av det här slaget hade ägt rum. Evald
Hallisk hade suttit i sovjetiska koncentrationsläger.
Han misslyckades med sin uppgift. Han blev fast
praktiskt taget omedelbart när han landsteg på den
estniska kusten.
När Carl Bildt yttrade sig i samband med vissa
pressuppgifter i augusti 1994 uttalade han sig svepan-
de, men menade att de ryska protesterna på 1950-
talet var berättigade. Orsaken till att han gjorde dessa
uttalanden var önskemålet om en större öppenhet i
relationerna med Ryssland, en större beredvillighet att
erkänna att det har funnits motsättningar; motsätt-
ningar som man nu hoppas skall vara över, men som
förvisso var en del av det kalla kriget.
Statsministern har däremot inte kommit med några
nya uppgifter. Den omständigheten att han förordar
öppenheten tycker jag snarast är något man bör ge ett
plus i kanten för. Det finns alltså ingen anledning att
rikta någon som helst anmärkning mot statsministern
för hans agerande i det här sammanhanget. Tvärtom
vill jag se både denna anmälan och majoritetsuttalan-
det som okynnesanmälan och okynneskritik som är
helt obefogade. De bör avvisas av riksdagen.