Herr talman! Inger René fortsätter med sin väldigt
märkliga argumentering. Per Unckel vidtog under de
sista månaderna av sin tid i regeringen en rad åtgärder
så att säga under galgen när det var känt var KU var
på väg att hamna i sina undersökningar. Skall han ha
beröm när han har skött verksamheten på ett så klan-
dervärt sätt under hela den övriga regeringstiden?
Inger René jämför återigen den socialdemokratis-
ka tiden med vad som har skett under Per Unckels tid.
Men återigen blandar hon bort korten. Det fanns inte
dessa stora upphandlingar utan dokumentation. Det
fanns inte dessa personsammanhang. Det fanns ing-
enting som var så allvarligt och som kan jämföras
med hur det blev under Per Unckels tid.
När jag följt det här väldigt omfattande ärendet
har jag många gånger ställt mig frågan: Hur kunde det
egentligen bli så att man kom att hamna så snett och
att Per Unckel kom att hamna i den här röran? Jag
tror att det litet grand handlar om att man tappade
proportionerna efter valet 1991. Nu hade det vunnits,
och nu skulle man genomföra den moderata skolpoli-
tiken. Här kunde gamla moderata kompisar bidra med
häftigt material. Att det kostade en del och att grän-
serna för skattepengar tänjdes - ja, vadå? Det handla-
de om upphandling med närstående företag där med-
arbetare hade starka intressen. Det var känsligt, men
de gjorde ju så fint material - så vadå?
I sitt politiska nit glömde Per Unckel, menar jag,
sitt ansvar som departementschef. Han glömde också
att det krävdes oväld i detta ämbete.