Herr talman! Som politiker vill man naturligtvis nå
inflytande. Ett självklart mål är att få regera och på så
sätt få vara med och påverka och förändra verklighe-
ten.
Men Miljöpartiet är än så länge ett ungt parti. Vi
har inte haft förmånen att få vara med och regera och
sitta på regeringstaburetterna. Som ledamot i konsti-
tutionsutskottet känns detta faktiskt som en liten för-
del. Vi har inga bindningar, vare sig till den gamla
regeringen eller till den nya. Vi har inga bindningar
till f.d. statsråd eller till dem som sitter där nu. När
det gäller att granska och att utfärda befogad kritik
känns det litet lättare att slippa tänka på att man har
varit med själv i en tidigare regering.
Det här har varit mitt första år i konstitutionsut-
skottet. Min erfarenhet är i sammanfattning att KU
trots allt fungerar. Det går naturligtvis inte att komma
ifrån att granskningen påverkas av intressen som vi
politiker har. Jag själv gör granskningsanmälningar
som gäller politiska områden som jag tycker är vikti-
ga och där jag är engagerad.
Det går inte heller att helt komma ifrån ett visst
mått av politiskt taktiskt spel. Vi är inte mer än män-
niskor någon av oss i KU.
Årets granskning har ändå visat att det inte bara är
partipolitiska hänsyn som styr politikernas ställnings-
taganden i KU. Centerns och Folkpartiets ledamöter
förtjänar en eloge för att de visat integritet när de två
gånger ställde upp på en uppenbart befogad kritik av
Carl Bildt.
Speciellt viktigt var det att vi fick en bred majori-
tet bakom kritiken av Bildt för det brev han skrev till
konstitutionsutskottet där han ansåg att KU skulle
granska uttalanden av sin egen ordförande. Det kan-
ske är för mycket begärt, men det hade onekligen
stärkt konstitutionen och KU:s ställning om även
moderaterna hade anslutit sig till den här kritiken.
Men moderaterna orkade inte med att sätta sig över
sina egna intressen. Det försvagar naturligtvis KU,
men det är allra mest pinsamt för moderaterna själva.
Det är väl här som problemet ligger för KU. Har
vi politiker med integritet kan den svenska gransk-
ningsmodellen överleva, annars kommer den sanno-
likt att självdö.
Den fråga som jag menar är mest uppenbar att
majoriteten i KU har misskött är den om informatio-
nen till svenska folket inför folkomröstningen om EU.
Här har uppenbara och grova övergrepp skett av stats-
rådet Dinkelspiel. De borde innebära att han omöjli-
gen kan få en sådan position en gång till. Men inget
av ja-partierna har haft integritet nog för att sätta sig
över det partipolitiska intresset i den här frågan. Den
frågan är uppenbarligen fortfarande alldeles för käns-
lig.
Den stora fördelen med en institution som KU är
ändå att vi gör en utredning och granskning av ett
antal viktiga frågor. Det pågår framför allt ett seriöst
och ofta mycket professionellt arbete från kansliper-
sonalen. Vi har duktiga jurister och undersökande
tjänstemän som gräver fram material från regeringen,
departementen och även från andra håll så att det
kommer fram i ett offentligt ljus. Våra egna slutsatser
är ibland påverkade av egna intressen. Men det vikti-
gaste är inte alltid de slutsatser som vi politiker kom-
mer fram till utan lika ofta det förarbete som görs av
utskottets personal.
Även de offentliga utfrågningarna har ett betydan-
de preventivt värde. Mitt intryck är att ingen minister
tycker om att offentligt dras fram inför KU och behö-
va svara på en lång rad frågor om något de helst vill
glömma, och så skall det vara. Helst skall ministrar
ligga sömnlösa natten före en utfrågning i KU, och
skjortan skall vara blöt när de går därifrån. Därför
borde utfrågningarna vara ännu bättre än de är i dag.
Det borde t.ex. räcka om varje parti representeras
av en ledamot under en utfrågning. Vi borde också
kunna skärpa upp frågorna ordentligt så att vi får ett
rappare och mer intressant meningsutbyte. Att ställa
de rätta frågorna är en konst, en svår konst, och där
har vi mycket att lära.
Jag tycker också att det vore en fördel om
granskningen i sin helhet bedrevs löpande under året i
stället för att koncentreras till ett betänkande under
våren. Då skulle vi få en större aktualitet i arbetet, och
vi skulle slippa en sådan maratondebatt som vi får här
i dag.
I de inledande avsnitten i KU:s betänkande tar vi
upp formella frågor kring regeringens arbete. KU har
bl.a. undersökt jämställdshetsfrågorna. Flera ledamö-
ter har tidigare kritiserat jämställdheten. Jag vill också
säga att jag kraftigt understöder den här kritiken.
Kvinnorepresentationen 1994, under den förra rege-
ringen, var bedrövligt dålig, framför allt i de statliga
kommittéerna. KU sade ifrån redan förra året och året
dessförinnan att det måste till en ändring, men ändå
minskade antalet kvinnliga ledamöter, antalet kvinnli-
ga sakkunniga och framför allt antalet kvinnliga ord-
förande i statliga kommittéer.
Detta visar ännu en gång mycket tydligt att den
debatt och det tryck som fanns inför valet 1994 för att
förbättra jämställdhetssituationen var mycket befoga-
de och att det naturligtvis krävs en ändring i dag.
Intrycket hittills är att det faktiskt pågår en för-
ändring på detta område. Men vi får under gransk-
ningsarbetet nästa år se vad som har hänt och i vilken
utsträckning jämställdheten har förbättrats.
Jag återkommer senare till frågorna om bankkri-
sen, kritiken kring konsulttjänsterna och kritiken mot
Carl Bildt och EU-informationen.