Herr talman! Det är visserligen sant att jag inte har
suttit i konstitutionsutskottet lika länge som Kurt Ove
Johansson, men jag är inte alldeles övertygad om att
det nödvändigtvis är till nackdel. Det kan också vara
så att man, om man sitter mycket länge i ett utskott,
kommer in i ett slags rutin där man reagerar reflex-
mässigt på annat än de sakförhållanden som man har
att granska, t.ex. partifärgen på de statsråd som det
råkar vara fråga om.
Jag väntade länge på substansen i det som Kurt
Ove Johansson sade om grötmyndighet osv., och den
kom så småningom fram i samband med brevet till
Saddam Hussein. Den operativa meningen, det som
hela utlåtandet från Socialdemokraterna och Vänster-
partiet landar på, är att någon kritik mot regeringen
inte är befogad. Jag tycker att detta är tydligt nog.
Man gjorde en annan bedömning av detta brev än vad
man har gjort av det brev som nu är aktuellt.
Detta betyder inte att dessa brev är alldeles iden-
tiska vad gäller graden av komplikation i förhållande
till regeringsformen osv. Man kan diskutera mycket
länge och försöka göra olika nyanseringar av vad
olika formuleringar i breven och i utlåtandena från
utskottet den gången och i år egentligen betyder. För
allmänheten tror jag att detta praktiskt taget enbart
skulle framstå som hårklyverier.
Vad det är fråga om är att vi här har två tämligen
likartade situationer, där socialdemokraterna 1991
tyckte att allt var i sin ordning och 1994 tycker att det
är precis tvärtom.