replik
Fru talman! Det förvånar mig oerhört mycket att
Birger Hagård så envist håller fast vid att det här
skulle vara en okynnesanmälan.
Man kan naturligtvis fråga sig vad det kan finnas
för anledning att egentligen diskutera en så här all-
varlig fråga med en person som anser att saken skulle
vara så bagatellartad. Med utgångspunkt i det kan
man förutsätta att vederbörande inte har varit särskilt
intresserad av att sätta sig in i själva sakförhållandet.
Om Birger Hagård inte hade betraktat det här som en
okynnesanmälan kanske han skulle ha använt mer tid
till att försöka tränga in i ärendet. Jag tror att det
skulle ha varit nyttigt.
Jag är också något förvånad över Birger Hagårds
resonemang när det gäller 70-årssekretessen. Jag
hoppas verkligen att det inte är en moderat ståndpunkt
att betrakta 70-årssekretessen på det lättvindiga sätt
som Birger Hagård gör.
Jag tror alltså att de flesta som har försökt sätta sig
in i sekretessfrågorna skulle reagera ganska häftigt på
om t.ex. Birger Hagårds parti skulle inta den stånd-
punkt i den frågan som han ger uttryck för.
Birger Hagård har rätt på en punkt, nämligen att
regeringen tog ställning första gången om att medge
Hallisk 500 000 kr i januari 1993. Intressant i sam-
manhanget är att efter borggårdstalet tvingades fak-
tiskt JK att gå upp till regeringskansliet för att förhöra
sig om huruvida det verkligen förhöll sig så att stats-
ministern anförande inte hade förändrat sakförhållan-
det. JK tvingades till detta. Kom då inte och säg att
det inte skulle ha betydelse i sammanhanget.