Herr talman! Hittills har granskningen framför allt
handlat om den borgerliga regeringsperioden. Det är
givet att det också då mest blir den borgerliga rege-
ringen och dess företrädare som får kritik. Den soci-
aldemokratiska ministären har ju bara suttit några
månader, och ännu kortare tid innan granskningsan-
mälningar var möjliga att göra.
Jag kan försäkra att vi kommer att eftersträva lika
mannamån när det gäller bedömningen av statsrådens
ämbetsutövning och regeringens handläggning av sina
ärenden.
Jag delar i mycket Kurt Ove Johanssons uppfattning,
inte minst vad gäller det han sade i sitt första anföran-
de om nödvändigheten av att granska makthavarna
och att granska makten. Jag förstår att man, om man
skall vara någon sorts försvarsadvokat för Carl Bildt
och hans agerande, kanske vill tona ned det faktum att
KU skall fälla omdömen om statsråden. Det skulle
göra den uppgiften något bekvämare. Men icke desto
mindre tror jag att det är nödvändigt att vi har den typ
av granskning och omdömen från konstitutionsutskot-
tet som vi har.
Diskussionen handlar ganska mycket om partipo-
litisering eller inte. Detta är en svår och grannlaga
avgränsningsfråga som vi inom konstitutionsutskottet
har att syssla med. När man som ny ledamot kommer
in i arbetet ser man att det är svårt och grannlaga men
också att det faktiskt läggs ner en betydande omsorg
på att hålla sig inom vad som är en bra gräns.
Gränserna mellan är inte skarpa. Det står i rege-
ringsformens 12 kap. 1 § att vi skall granska statsrå-
dens tjänsteutövning och regeringsärendenas hand-
läggning. Det står inte att denna granskning enbart
skall vara juridisk och formell. Det ligger en spänning
och dynamik i granskningsarbetet just därför att grän-
serna inte är helt skarpa.
Vi förra årets granskningsdebatt sade Centerns
dåvarande representant Bertil Fiskesjö - en i KU
kanske klassisk gestalt, om man nu får beteckna en
erfaren man så - att KU inte får förminskas till något
där man bara tuggar regler, utan att KU och dess
granskning befinner sig i ett gränsland mellan juridik,
statsrätt och politik.
Det ligger faktiskt en hel del i detta. KU- gransk-
ningen gäller politiken. Även om dess ämnen framför
allt gäller hur regeringen sköter sitt ämbete och ge-
nomför sin politik och inte själva politikens innehåll
finner man snart att avgränsningen i varje fall är pro-
blematisk och inte helt självklar.
Om nu vår granskning till stor del är formell och
juridisk måste man också se att juridiken faktiskt har
en politisk sida. Lagar och regler är tillkomna efter
politiska beslut. De speglar styrkeförhållandena och
motsättningarna i samhället även när det råder kon-
sensus, dvs. samstämmighet, kring dem.
Den förhärskande rättsuppfattningen är föränder-
lig och en summa som är influerad av samhällets olika
politiska och moraliska åskådningar, eller den för
tillfället rådande hegemoniska uppfattningen, samt
motsättningar och styrkeförhållanden mellan olika
åskådningar och krafter. Därför är också rättsuppfatt-
ningen och rätten föränderlig. Den speglar och un-
derstundom påverkar samhällsutvecklingen.
Vi utför alltså en granskning av hur regelverk
följs. Men regelverket står inte över samhällets socia-
la, ideologiska och kulturella spänningar, konflikter
och utveckling. Därför bjuder granskningsarbetet en
spännande dialektik men ställer också krav på oss
som granskar att söka bena isär vad som är medel och
innehåll. När det någon gång förekommer uppenbara
formella fel och brister är definitionsproblemen mind-
re. Men inom en räcka ärenden handlar det om en
annan typ av kritik.
Granskningen skall inte avse en regerings eller
statsråds åsikter eller rätt att bedriva politik, om nu
politik och åsikter ryms inom de demokratiska ramar
som återspeglas såväl i konstitutionen som det i och
för sig föränderliga allmänna rättsmedvetandet och är
förankrade i riksdagsbeslut, följer lagstiftarens inten-
tioner, osv.
Granskningen måste emellertid också kunna avse
omständigheter och förhållanden som har att göra
med regeringens allmänna trovärdighet, politikens
trovärdighet och också hur man tar tillvara i och för
sig kanske inte alltid självklart definierade men dock
vad vi kan erkänna som nationella intressen.
Framöver kommer också granskningen att tvingas
att ta hänsyn till ytterligare en faktor, nämligen EU-
medlemskapet. Vi får genom EU-medlemskapet lag-
stiftare som är utöver riksdagen och står över riksda-
gen. Det kommer säkert att föranleda ytterligare teo-
retiska diskussion kring granskningsarbetets utgångs-
punkter.
Min uppfattning är att det måste vara det politiskt
sammansatta och avsättningsbara konstitutionsutskot-
tet som genomför granskningen. Varje form av en
ovanför politiken stående granskningsinstans offrar åt
en illusion att det finns människor i ett samhälle som
står över de motstående intressena i ett samhälle. Det
strider också mot folksuveränitetens princip. I sista
hand är det väljarna, folket, som skall styra landet och
dess politiska och rättsliga utveckling.
Det ställer också i granskningen krav på anmäl-
ningarna. Det måste nog diskuteras vidare, och det har
berörts förut. Jag menar att anmälningar inte får bli ett
sätt att föra fram åsikter i sakfrågor. Man kanske är
missnöjd med hur man har kommit ut med sin politis-
ka kritik av det ena eller det andra, och då tar man till
en KU-anmälan för att komma ut i massmedierna för
att politiskt föra fram den ena eller den andra åsikten.
Det är en svårighet för oss att hitta en metod att be-
gränsa denna frestelse, eller denna kritik.
Det har diskuterats mycket partipolitisering. Man
får vara litet försiktig när man tar till de orden. Birger
Hagård sade att det har varit en skarv och att det nu är
en ny majoritet. Det som förut inte gav kritik ger nu
upphov till kritik av regeringen, säger Hagård.
Det kanske kan ha varit precis tvärtom mot vad
Hagård säger. Partipolitiseringen som moderaterna
uppenbart bedriver av KU:s arbete gjorde att man när
man satt i majoritetsställning kunde förhindra befogad
kritik medan man nu inte har den möjligheten, och
därför framförs kritiken.
Ser man på en del av anmälningarna som kommer
från moderat håll - inte minst anmälningen av Marga-
reta Winbergs uttalande i folkomröstningsdebatten
inför EU-valet, som är en anmälning av ett debattin-
lägg vid en folkomröstning, och inte avser ett stats-
råds ämbetsutövning eller någonting som har att göra
med regeringsärenden eller liknande - är de snarare
ett sätt att försöka få till stånd en sorts åsiktsförföljel-
se bedriven av KU. Det är verkligen i ordets sämre
mening en partipolitisering av konstitutionsutskottets
arbete som måste kritiseras.
Herr talman! Jag hade lovat utskottet att förkorta
mitt anförande i förhållande till den först anmälda
taletiden, men jag ser att jag nog måste utnyttja den
tid jag tänkte använda till att göra ett par anmärkning-
ar om de första avsnitten som vi behandlar samt den
generella debatten i övriga frågor. Jag får återkomma
i olika sakfrågor senare.
De första avsnitten ger en intressant beskrivning
av hur regeringarna har arbetat utan att det har förele-
gat några granskningar.
Jag vill inte minst lyfta fram granskningen av
bristerna i jämställdhetsarbetet inom regeringskansli-
et, och det gäller regeringarna oavsett partifärg. Kvin-
nodiskrimineringen fortgår trots att vi skryter om att
vi har världens mest jämlika regering.
En annan jämställdhetsfråga som ligger på ett an-
nat plan skymtar förbi på ett nästan obemärkt sätt i
granskningsbetänkandet. KU vanns för ståndpunkten
- och jag vill framhålla att det var Vänsterpartiet som
väckte frågan när 1993/94 års riksdag behandlade
lokaldemokrati - att reglerna för förtroendevalda
borde ses över. Vad som främst avsågs var att regler-
na för ledighet för skiftarbetande som har ett förtro-
endeuppdrag borde anpassas till realiteterna.
En förtroendevald skiftarbetande kan ju ha ett ar-
betspass på natten och sedan tvingas gå till ett förtro-
endeuppdrag på morgonen. Då är man ju formellt
ledig när man skall gå till förtroendeuppdraget, men
samtidigt har man kanske inte möjlighet att på ett
rimligt sätt fullgöra förtroendeuppdraget.
Den borgerliga regeringen gjorde ett bemyndigan-
de om att det skulle tillsättas en utredning. Men efter
valet återkallades detta bemyndigande. Jag menar att
det kan komma att ge anledning till kritik av den nya
regeringen. Nu har det sagts att det kommer en ut-
redning i en annan form och förslag i en annan form.
Jag vill avvakta att detta inträffar inom rimlig tid.
Annars kommer det att bli ett granskningsärende om
hur riksdagens skrivelser hanteras. Det kan ni vara
förvissade om.
Herr talman! Jag återkommer vidare under de sär-
skilda punkterna när de gäller de sakfrågor där jag
finner anledning att särskilt markera mina ståndpunk-
ter. Med detta ber jag att få yrka bifall till de reserva-
tioner som jag har undertecknad i fall det glöms under
den långa debatt som följer.