Herr talman! På KU:s initiativ beslöt riksdagen i
höstas att regeringen skall förse fackutskotten med
information om EU:s blivande lagar på ett så tidigt
stadium att en offentlig diskussion hinns med och
fortfarande kan påverka utvecklingen. Helst redan
innan EU-kommissionen har lämnat ett förslag bör
talmannen få det för distribution till relevant fackut-
skott som kan yttra sig till EU-nämnden och därmed
ge denna både sakkunskap och framförhållning. Det
är begripligt om det har varit svårt att klara detta
uppdrag på en gång. Jag utgår från att KU i fortsätt-
ningen kommer att granska de rutiner som regeringen
bygger upp härför i samband med den administrativa
granskningen.
Herr talman! Enligt grundlagen granskar KU stats-
rådens tjänsteutövning. Vi granskar inte riksdagens
ledamöter, talmän, generaldirektörer, tjänstemän,
regeringsrådgivare eller ambassadörer. Jag tror dess
värre att mycket få människor i vårt land vet om detta.
De spektakulära offentliga utfrågningarna som intres-
serar massmedierna brukar regelmässigt fokuseras på
personer som utskottet har bett komma för att belysa
ett statsråds tjänsteutövning. Det verkar helt felaktigt
som om det var de inbjudna personerna som sitter på
de anklagades bänk. Man kan få läsa i massmedierna
att den eller den talmannen eller styrelseordföranden
nu skall "stå till svars för sina handlingar i KU". Det
förekommer också indignerade artiklar om att KU
minsann låter bli att pricka sig självt och att KU friar
diverse medborgare - som alla har det gemensamt att
de inte är statsråd och därmed inte föremål för KU:s
granskning.
Inte ens den förre statsministern tycks vara medve-
ten om vilka regler som gäller för KU, när han skriver
brev och kräver att utskottet skall granska sin egen
ordförande.
Det här är ett enormt pedagogiskt problem, efter-
som missuppfattningarna tycks så fast rotade att man
inte är öppen för sakargument. Jag anser att vi i KU
verkligen måste ta itu med en diskussion om hur vi
skall kunna göra klart för alla vilken KU:s uppgift är
och vad vi faktiskt enligt grundlagen är förhindrade
att syssla med. Det är väldigt viktigt att vi i KU tar
fasta på det.
Det har varit intressant att lyssna på debatten om
hur vi skall granska oss själva och ta till oss kritik,
men det här centrala måste vi göra klart, så att varen-
da journalist, varenda medborgare i Sverige inser att
vi har en viktig uppgift men att vi inte har i uppgift att
granska någon annan än statsråden.
Centerpartiet kritiserar både den regering som vi
har ingått i och den nuvarande på några punkter, men
vi friar hellre än vi fäller. Jag tänker här göra en kort
sammanfattning av Centerns inställning. För att spara
tid kommer jag inte att delta i debatten kring dessa
ärenden. Jag kommer bara att delta i debatten om
Öresundsbron och de EU-ärenden som jag själv har
tagit upp.
Centern anser att Carl Bildt borde ha samrått med
Utrikesnämnden innan han sände brev med anklagel-
ser till Rysslands president. Vare sig det handlar om
minkar eller inte så bör inte ett parti skicka brev med
betydelse för landets förhållande till främmande makt
utan att förankra det i riksdagen.
Vi tycker vidare att den förra socialdemokratiska
regeringen har brustit i ägaransvar när det gäller
Nordbanken. Kjell-Olof Feldt medgav att man imp-
roviserade. Jag anser också att det är märkligt att man
inte utarbetade en affärsidé för vad staten ville med
sitt ägarskap.
När det gäller anklagelserna i Volvo-Renault-
affären, dels för att den borgerliga regeringen visste
för mycket och dels för att man visste för litet, tycker
jag att slutsatsen blir att det ibland är bäst att låta
storföretagen sköta sig själva.
Jag tycker att den socialdemokratiska regeringen
har anklagats helt i onödan vad gäller metoderna att
nominera ämbetsmän till höga EU-poster. Man följer
ju ett välkänt mönster, t.ex. tillämpat av Moderaterna
när de överraskade de flesta med utnämningen av
Sveriges representant i EES övervakningsorgan, vår
dittills högsta EU-ämbetsman.
Den borgerliga regeringen övertog rutiner för
upphandling av konsulter, rutiner som präglats av en
annan lag om offentlig upphandling än den som gäller
nu. Det finns ingen anledning att anmärka på hur t.ex.
Per Unckel försökt komma till rätta med problemen.
Jag tycker att Carl Bildt handlade klokt när han på
borggården också officiellt medgav att Sverige stött
den estniska frihetskampen under 50-talet. Även om
praxis då krävde en dementi från svensk sida, är det
ingenting att skämmas för. Jag tror att ökad öppenhet
är en förutsättning för att förtroendet mellan länder
skall öka.
Till sist, herr talman! Det finns ingen anledning att
anmärka på att Carl Bildt utsåg Ulf Dinkelspiel till
statsråd bara för att Ulf Dinkelspiel är förmögen, lika
litet som det finns anledning att anmärka på att den
socialdemokratiska regeringen anlitade honom som
chefsförhandlare i samband med anslutningen till EU.