Fru talman! Utskottet skriver i sin bedömning att
staten har varit väl passiv i sin ägarroll. En stor del av
vårt betänkande när det gäller det här området går
också ut på att föra en framåtsyftande diskussion. Vi
försöker säga: Hur skall statens ägarroll i framtiden
kunna förbättras? Det finns en mängd inbyggda pro-
blem i statens roll som ägare.
Å ena sidan gäller samma regler som för andra
aktieägare när staten äger aktier. Å andra sidan är
staten i en annan roll den som utfärdar bl.a. sådana
lagar som gäller för banker, t.ex. bankaktiebolagsla-
gen. Därmed är staten som ägare i en suverän position
jämfört med privata ägare av banker.
När jag lyssnade till Ola Karlssons tvärsäkra upp-
fattning om när finanskrisen började kom jag att tänka
på ett TV-program av Staffan Heimerson som jag såg
förra sommaren. Nattcafé tror jag att det hette. Carl
Bildt var gäst. Det var i valrörelsen, och Carl Bildt
var i full gång med att försöka få i gång en argumen-
tation för den borgerliga regeringen. Han blev avbru-
ten av Staffan Heimerson som sade: Men, Carl Bildt,
de senaste 18 åren har det varit 9 års socialdemokra-
tiskt styre och 9 års borgerligt styre, har ni inte i alla
fall ett delat ansvar för det som varit? Kan du verkli-
gen skylla allt på socialdemokraterna?
- Nej, fick Bildt hålla med om. Sedan blev det en
annan, djupare, mer analyserande diskussion om Sve-
riges problem.
Att vi i efterhand kan se att det under de senaste
15, 20, 25 åren på många områden har förts en politik
som vi nu tycker borde ha varit annorlunda är ett
gemensamt ansvar som vi får ta. Ola Karlssons tvär-
säkerhet när han säger att finanskrisen inträffade just
då Kjell-Olof Feldt, Allan Larsson och Bengt K Å
Johansson var ansvariga statsråd är inte med sanning-
en överensstämmande, i den mån det finns någon
sanning. Det är i varje fall inte överensstämmande
med en seriös analys av vad som faktiskt har hänt.
Det vi skriver om i vårt betänkande är också att
under större delen av 80-talet, när statens ägande
utövades på ett icke formaliserat sätt, var bankens
utveckling mycket positiv. Den var jämförbar med de
andra bankerna, de privata affärsbankerna och före-
ningsbankerna. Över huvud taget var utvecklingen
mycket bra.
Vi konstaterar också att när väl problemen blev
uppenbara, hösten 1990, agerade staten alltmer kraft-
fullt. Detta fortsatte sedan under den borgerliga rege-
ringen, under Anne Wibble, men framför allt under
Bo Lundgren. Det har visat sig vid de utfrågningar
och de diskussioner vi har fört i utskottet, även Bo
Lundgren har uttryckt det så, att där tog partierna i
Sveriges riksdag ett gemensamt ansvar.
Jag delar naturligtvis Peter Erikssons och alla
medborgares inställning att man kan känna en vrede
och en slags hopplöshet över att inte få utkräva ansvar
efter den finanskris som har drabbat det svenska sam-
hället så hårt. Men då måste vi också säga att det inte
är ett brott mot den svenska konstitutionen att föra en
politik som i efterhand visar sig inte ha varit helt
lyckosam.
Vi skriver också i vårt betänkande att vi utgår
från, och det visade också de utfrågningar vi har haft
med Jan Nygren och Anitra Steen, att staten måste
formalisera sin ägarroll på ett helt annat sätt i framti-
den. Man skall klart säga om man har andra förvänt-
ningar på de företag som staten äger än man skulle ha
på privata företag. Om man har förväntningar att de
skall bedriva en viss regionalpolitik, att de skall ta
hänsyn till det och detta skall det klart anges i de
dokument och policybeskrivningar som skall styra
företagen. I övrigt, om företagen skall vara statliga
bara för att balansera upp den privata marknaden, och
i övrigt bedriva sin verksamhet som vilket privat
företag som helst, skall statens ägarroll vara precis
lika passiv eller aktiv som vore det privata företag.
Detta är på gång inom regeringskansliet. Konstitu-
tionsutskottet har ett särskilt ansvar att följa upp detta.
Jag vill också säga att konstitutionsutskottet vid ett
flertal tillfällen har granskat och diskuterat de här
frågorna under årens lopp. På ett mycket aktivt och
genomlysande sätt tror jag att varenda detalj i finan-
skrisen, i vart fall vad avser bankerna, är genomlyst
och diskuterad. Den har också blivit föremål för riks-
dagsbeslut. Konstitutionsutskottet är inget organ som
överprövar riksdagsbeslut, gubevars. Vill riksdagen
föra en annan politik än riksdagen tidigare gjort, får
riksdagen komma fram till det själv.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag framhålla att
konstitutionsutskottet har gjort en mycket kritisk
bedömning av statens roll som ägare. Vi har fram-
hållit behovet av förändringar inför framtiden.