Herr talman! Det är nästan rörande att höra Kurt
Ove Johansson tala om ödmjukhet. Jag reagerade mot
hans försök att utan vidare bunta ihop Folkpartiet och
även Centerpartiet med sitt eget parti - det har skett i
tidningsintervjuer och liknande - på de punkter där vi
har landat på samma ståndpunkter. Jag tycker att det
är ganska rimligt att man reagerar mot det, därför att
det är helt uppenbart att förutsättningarna är olika av
precis de skäl vi var inne på i det förra replikskiftet.
Vad det handlar om är huruvida man i första hand
vill försöka vara konsekvent i bedömningen av tämli-
gen likartade ärenden mellan olika år, eller om man
snarare förefaller styras av andra hänsyn.
Det finns naturligtvis skillnader mellan dessa brev.
Det vore löjligt att påstå att de vore identiska. De var
riktade till olika personer och tillkom i olika politiska
lägen och kan naturligtvis inte exakt jämföras med
varandra. Men politik är faktiskt inte någon exakt
vetenskap.
Vad det handlar om är att det finns föreskrifter om
att viktiga utrikesfrågor skall vara föremål för över-
läggningar i Utrikesnämnden. Ibland är det rätt att låta
bli det, och ibland är det tydligen fel. Jag tycker att
man skall hålla sig till det som är stadgat, oavsett om
regeringen ser ut si eller så.