Fru talman! De fördragsslutande parterna skall
eftersträva att bevara och ytterligare utveckla samar-
betet mellan länderna på det rättsliga, kulturella, so-
ciala och ekonomiska området, samt i fråga om sam-
färdseln och miljövården. De fördragsslutande parter-
na bör rådgöra med varandra i frågor av gemensamt
intresse som behandlas i europeiska och andra inter-
nationella organisationer och konferenser.
Vad är det här? Jo, det är den inledande artikeln i
samarbetsöverenskommelsen mellan de nordiska
länderna, det s.k. Helsingforsavtalet. Den verksamhet
som bedrivs med stöd av detta avtal och andra regel-
verk är unikt. Det är internationellt sett mycket unikt.
Det skapar förutsättningar för att regeringsledamö-
ter och parlamentsledamöter tvärs över partigränser
och landsgränser kan träffas, diskutera och formulera
gemensamma lösningar i fråga om olika angelägenhe-
ter. Att regerings- och parlamentsledamöter kan träf-
fas tvärs över lands- och partigränser är mycket,
mycket ovanligt.
Fru talman! Jag tillhör dem som tror att man, när
man så småningom skall skriva Nordiska rådets och
Nordiska ministerrådets historia, kommer att beteckna
1995 som ett märkesår. Då skedde det en mycket
genomgripande och djupgående förändring i verk-
samheten.
Låt mig säga att Maggi Mikaelsson hade fel när
det gäller benämningen på det nya utskottet. Det heter
inte EU-utskott, det heter Europautskott, och det gör
det av ett antal givna skäl. Väljer man att kalla det för
EU-utskottet, far man beklagligtvis i en tankebana
som kan leda fel.
Det har alltså skett kraftiga förändringar. Politiken
skall nu, som Maggi Mikaelsson antydde, koncentre-
ras till tre områden. Det skall skapa möjligheter att
diskutera politiken inte i ett fragmenterat perspektiv
som man gjorde tidigare, utan i ett större och bredare
politiskt sammanhang. Det kommer att bli möjlighet
till en annan flexibilitet på det sättet att det inte längre
är den interna verksamheten som sätter dagordningen.
Vi måste också kunna ta upp det som sker i omvärl-
den. Vi skall inte längre vara låsta till att parera. Rå-
det och ministerrådet skall kunna agera trendsättande,
gå före och påverka.
Det har också skett kraftiga förändringar på andra
sätt. Det handlar om en ökad delaktighet. Många
sätter stor tilltro till de nya mötesformer som man kan
komma i gång med. Man skall inte bara kunna dra in
rådets och ministerrådets ledamöter. Man skall också
kunna engagera exempelvis parlamentsutskott och
andra som kan ha intresse av att diskutera den angelä-
genhet som är för handen.
Bland de många aktuella frågor med ett tydligt
internationellt perspektiv som är uppe, skulle jag
exempelvis kunna nämna behovet av att diskutera hur
vi skall kunna säkerställa och stärka den demokratiska
utvecklingen i Baltikum. Hur vill vi säkerställa en god
miljö i Östersjön?
Vi har de arktiska frågorna. Och vi har det mycket
intressanta komplex som har att göra med den nordis-
ka människosynen i ett europeiskt perspektiv, där vi
från vårt håll kanske har stort intresse av att diskutera
socialpolitiken, arbetsrätten eller konsumentpolitiken
för att nämna några exempel.
Vilka möjliga roller kan man då se i denna nya
form som har skapats? Ja, det hänger på hur parla-
menten och regeringarna själva tar sig an uppgiften.
Den yttre ramen är given, och mötesplatsen finns.
Frågan är bara hur den kommer att utnyttjas. Jag ser
det som önskvärt att regeringarna och parlamenten,
och då självfallet även den svenska regeringen och det
svenska parlamentet, bättre utnyttjar och tar till vara
de möjligheter som ges.
Man blir litet ledsen när man konstaterar att den
viktiga verksamhet som vi samordnar i det nordiska
arbetet har fått fyra och en halv rad i den nästan 14
sidor långa deklarationen som vi i dag diskuterar. Det
är inte mycket av framåtsyftande ting som finns här,
och man kan fundera över vad det egentligen betyder
när man säger att genom att Sverige och Finland i
likhet med Danmark blivit EU-medlemmar har for-
merna för, men inte betydelsen av, det nordiska sam-
arbetet ändrats. Ja, formerna har ju i grunden inte
ändrats. Danmark har ju varit EU-medlem länge. Det
är ett något passivt sätt att beskriva det hela. Jag hop-
pas verkligen att man med denna något passiva for-
mulering egentligen avser att ta till vara den möjlighet
som finns att utnyttja den nordiska plattformen. Man
måste nämligen höja ambitionsnivån och skapa en
samstämmighet som är tydligare och klarare. Med en
sådan samstämmighet blir det ju ett bättre resultat.
Det som på det nordiska språket kallas för den nordis-
ka nyttan kommer med sådana arrangemang att öka.
Det är också bra för oss i Sverige och omvärlden om
detta sker.