Herr talman! Barbro Hietala Nordlund säger i sitt
anförande att det är synd och skam att riksdagen i dag
inte är överens om den lagtekniska modell som hon
själv förespråkar. Jag tycker att det är starka ord när
det gäller en fråga där ju alla i konstitutionsutskottet
har försökt att hitta lösningar på problemet men där
personer har stannat vid olika lösningar.
Den lösning som Barbro Hietala Nordlund har fö-
reslagit innebär ett viktigt och stort principgenom-
brott. Den barnpornografiutredning som verkade
under ett par års tid är väl rimligen det forum där
politiker har haft haft mest tid på sig att undersöka
läget, att diskutera med varandra om vilken lösning
som är bäst och vilka nackdelar och fördelar olika
lösningar har landade ju på en annan lösning - den
som enligt Barbro Hietala Nordlund är synd och
skam. T.o.m. hälften av Barbro Hietala Nordlunds
partivänner landade på denna lösning. Är det synd
och skam att också de intog den ståndpunkten?
Sedan gäller det smittorisken. Jag hade hoppats att
vi här i dag skulle kunna få en bred enighet om att
försöka få denna så liten som möjligt. Jag berörde det
i mitt inledningsanförande. Men det är klart att det
som är gjort är gjort. Det kan också åberopas. Det
kommer säkert att åberopas på samma vis som det i
debatten inför det här förslaget har åberopats att något
så helt annorlunda som tobaksreklamen befinner sig
utanför grundlagsregleringen. På samma vis har
dessutom remissinstanser nu pekat på att man kanske
ändå borde ta upp det här med olaga våldsskildring
också.
Det vi har varit överens om i KU har ju varit att
bygga de här murarna så högt som möjligt. Jag upp-
skattar att vi har gjort det. Men man kan inte bortse
från att riskerna finns.