Fru talman! Jag vill inledningsvis, innan jag börjar
mitt anförande, vända mig till justitieminister Laila
Freivalds. Jag vill tacka för ett mycket bra anförande
och ett mycket bra tydliggörande av skillnaden mellan
utskottets majoritet och de reservationer som framför
allt moderaterna, men också tyvärr en minoritet i
Folkpartiet, står bakom.
Fru talman! Övergrepp mot barn kan aldrig accep-
teras. Det är den självklara utgångspunkten för Folk-
partiet liberalerna. Jag är övertygad om att det också
är utgångspunkten för samtliga andra partier som
deltar i debatten här i dag. Målet är vi alla överens
om, men den väg vi tror är bäst varierar.
Att misstänkliggöra motståndarnas välvilja genom
att kalla dem populistiska eller, åt andra hållet, pe-
dofilernas vänner tycker jag tyder på brist på respekt
för andra människors åsikter och goda syfte. Jag har
en tro på att alla här oavsett vilken linje de väljer gör
det därför att de tror den vara det bästa sättet att
skydda de utsatta barnen. Den respekten måste vi visa
varandra!
Vi i Folkpartiet har vid flera tillfällen väckt för-
slag om insatser som vi, vid sidan av en kriminalise-
ring av innehav av barnpornografi, anser skulle vara
önskvärda och effektiva i kampen mot sexuella över-
grepp mot barn.
Vi anser bl.a. att skolhälsovården måste stärkas
och att skolöverläkaren vid Skolverket återinföras. En
väl fungerande skolhälsovård är viktig för att tidigt
kunna upptäcka och hjälpa barn som far illa. Över-
grepp mot barn skall polisanmälas.
Ett pedofilkommando vid rikskriminalen skall in-
rättas. Det spelar nämligen en stor roll vilken personal
som utreder och handlägger misstänkta sexualbrott
mot barn.
En europeisk antipedofilpolis behöver inrättas. De
internationella pedofilnätverken måste kunna bekäm-
pas med kraft.
Svenskar som ägnar sig åt sex med barn i andra
länder måste kunna straffas enligt svensk lag.
De seriösa föreningar som arbetar med att stödja
offer för sexuella och andra övergrepp bör ges eko-
nomiskt stöd.
Detta är bara några av de förslag som Folkpartiet
liberalernas åtgärdsprogram består av.
Tyvärr har debatten under många år huvudsakli-
gen fokuserats enbart till frågan om den tekniska
lösningen av hur kriminalisering av innehav av barn-
pornografi kan ske. Verkningsfulla insatser såsom
polisarbete, åklagarresurser och internationellt samar-
bete har eftersatts.
I det betänkande som vi nu skall behandla föreslås
en utflyttning av barnpornografibrott från grundlagar-
na. Det syftar till att göra det möjligt att ingripa mot
innehav av barnpornografiska skildringar, även mot
tidskrifter. Nu finns alltså ett förslag som liknar ett
heltäckande förbud mot innehav av barnpornografi.
Jag vågar påstå att en stor majoritet av svenska folket
har väntat på detta sedan 1992 - minst.
Kritiken som har riktats mot detta förslag har bl.a.
handlat om risk för smittoeffekter, som skulle kunna
innebära att även andra typer av yttranden lyfts bort
ur grundlagarna om en kraftig opinion kräver det. Det
gäller exempelvis hets mot folkgrupp. Det är i och för
sig något som riksdagens politiker kan se till att för-
hindra, eftersom det är just riksdagen som måste fatta
sådana eventuella beslut. Jag tycker egentligen inte att
det finns någon anledning att tro att någon på demo-
kratisk väg skulle kunna driva igenom några ytterliga-
re sådana ändringar av grundlagarna. Barnpornografin
har en särställning i det att den förutsätter våld och
grova kränkningar av de mest värnlösa i samhället,
nämligen barnen.
Jag är därför mycket glad över att här i dag kunna
säga att en majoritet inom Folkpartiet liberalerna
accepterar det liggande förslaget. Vi kan i dag också
konstatera, och glädjas åt, att den viktigaste invänd-
ningen vi hade nu har blivit tillgodosedd. Den handlar
om det s.k. försvarlighetsrekvisitet. Ett enigt utskott
har valt en utformning som möjliggör för forskare,
journalister och seriösa opinionsbildare att fortsätta
sin kamp mot barnpornografin. Detta ställningstagan-
de i utskottet tar vi i Folkpartiet liberalerna emot med
stor glädje. Detta var nämligen en av de invändningar
som vi hade mot förslaget från regeringen.
Det har ibland målats upp skräckscenarion om hur
polisen inom kort kommer att storma in på tidnings-
redaktioner på jakt efter viktiga och känsliga uppgif-
ter av något slag under förevändningen att den letar
efter barnpornografi. Jag vill påstå att om den dagen
kommer så lever vi inte längre i ett rättssamhälle över
huvud taget. Då spelar det knappast någon roll vilka
lagar vi har.
Fru talman! Det har här i dag framförts stark kritik
från några ledamöter. Några förespråkar Barnporno-
grafiutredningens förslag. Utredningen utsattes emel-
lertid också för en hel del kritik.
Vi kan konstatera att ingen här i dag vet om det
beslut som vi snart skall fatta kommer att vara lös-
ningen på problemet. Den ödmjukheten tycker jag att
vi skall visa varandra. Just därför att frågan är så
oerhört viktig och svår anser vi i Folkpartiet att den
måste leva vidare.
I det aktuella förslaget behandlas inte frågan om
vilka effektiva medel stat och kommun kan sätta in i
kampen mot sexuella övergrepp mot barn, utan endast
sådana frågor som påverkar bestämmelserna i grund-
lagarna.
Den största faran är om vi i och med detta beslut i
dag slår oss till ro och tror att vi nu har gjort allt som
står i vår makt. Det vore det största sveket mot de
barn som behöver allt skydd de kan få. Därför kräver
Folkpartiet liberalerna att en utredning med uppgift
att fortsätta arbeta med frågan bör tillsättas. Detta
skall göras för att om möjligt hitta en lösning som på
en gång ger starkast möjliga skydd mot spridning av
barnpornografi och minimerar de s.k. smittoriskerna,
som ändå ganska många oroar sig för.
Denna fråga måste hållas vid liv! Vi och andra
opinionsbildare får aldrig slå oss till ro. Debatten
måste leva vidare. Ett vakande öga måste hela tiden
hållas på denna viktiga fråga.
Det steg vi nu tar är ett första steg, men låt det inte
bli det sista vad gäller denna fråga.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag
vad gäller att lyfta barnpornografifrågan ur grundla-
garna. För att vinna tid yrkar jag dessutom bifall en-
bart till reservation 3, 14, 19 och 23. Men jag står
givetvis bakom alla reservationer tillhörande motion
K23 från Folkpartiet liberalerna.
I detta anförande instämde Eva Flyborg, Karl-
Göran Biörsmark och Lennart Rohdin (alla fp).