Herr talman! För ganska exakt fyra år sedan förde
vi en debatt här i kammaren om precis samma ämne
som vi gör i dag. Jag finner det glädjande att atmosfä-
ren är betydligt bättre i år än för fyra år sedan. Då
hade vi en närmast upphetsad situation, där massme-
dierna mer eller mindre hade hetsat fram en folkopi-
nion. Man byggde på grova överdrifter. Det talades
om att tusentals fall av barnpornografi skulle existera.
Men i själva verket var det inte alls frågan om detta,
vilket Barnpornografiutredningen sedan har visat.
Tvärtom har vi inte haft några egentliga sådana fall
under den senaste 18-årsperioden, vilket ordföranden
i konstitutionsutskottet, Bo Könberg visat. Det tyder i
sin tur på att den lagstiftning vi har för närvarande har
varit effektiv.
Nu står vi emellertid här igen och skall enligt för-
slag från regeringen göra en inskränkning i yttrande-
friheten. Det är en inskränkning i den frihet som vi
med rätta har kunnat visa är ett av demokratins känne-
tecken. Den går ytterst tillbaka till 1766. Inget annat
land i världen har en så lång yttrandefrihetstradition
som Sverige.
Vi kan också konstatera, vilket gjorts tidigare i
dag, att det förslag som lades fram i all hast i konsti-
tutionsutskottet 1994 och där fick stöd av en majoritet
var ett illa genomtänkt förslag, som i dag inte stöds av
någon enda person, mig veterligen. Det har funnits
tendenser till det här i kammaren i dag, men jag tror
inte att man kan säga att någon seriöst skulle vilja
stödja det dåligt hopsnickrade förslaget som lades
fram då. Moderaterna och en folkpartist kunde stoppa
det från att omedelbart efter valet förverkligas och bli
grundlag. Det är inte alltid så lätt att gå emot en
uppiskad och upphetsad folkopinion. Att vi gjorde det
har i efterhand visat sig vara ett klokt beslut.
Herr talman! Nu föreslås en inskränkning i yttran-
defriheten. Man har framför allt framhållit smittoris-
ken som betydande i framtiden. Det har visats på att
meddelarskyddet försvagas. Men samtidigt som den
här inskränkningen skall göras har vi paradoxalt ock-
så ett förslag till modernisering av yttrandefrihets-
grundlagen. Det bygger på Mediekommitténs förslag.
Jag skall inte säga att det var ett nöje eller en förmån
att sitta i den kommittén, men jag var, tillsammans
med några andra riksdagsledamöter, i alla fall ledamot
i kommittén.
Det är förfärligt svåra frågor, skall jag säga. Det
gällde att också försöka anpassa de nya medierna till
våra grundlagar. Själva frågan gäller ytterst om vi
skall ha en teknikberoende grundlag eller en tekniko-
beroende. De flesta svarar säkert att vi helst skall ha
en grundlag som inte är beroende av olika tekniker.
Saken har varit föremål för utredningar under det
senaste halvseklet.
Den nya tryckfrihetsförordningen trädde i kraft
den 1 januari 1950. Det visade sig snart finnas behov
av en ny lagstiftning. Vi fick en radiolag 1966, och vi
har fått en lag om kabelsändningar och allt möjligt
annat. Det var naturligtvis inte till fyllest att man
skulle behöva stifta nya lagar varje gång som nya
tekniker uppenbarade sig. Massmedieutredningen
tillsattes. Den jobbade med frågan men kom inte fram
till någon lösning. Eller man kan snarare säga att
Massmedieutredningens förslag inte kom att ligga till
grund för någon ny lagstiftning. Sedan kom Yttrande-
frihetsutredningen till. Dess arbete ligger till grund för
den yttrandefrihetsgrundlag som vi sedan fick på
1990-talet.
Inte heller Yttrandefrihetsutredningen kunde
komma fram till ett förslag om en teknikoberoende
grundlag. Jag vet inte om man hoppades att Medie-
kommittén skulle kunna göra det när den började sitt
arbete. Mediekommittén förstod i alla fall sitt uppdrag
som att man inte till varje pris skulle utarbeta en tek-
nikoberoende grundlag, utan att man i stället skulle
föreslå reformer inom det nuvarande systemets ramar.
Så skedde, då man kom på det ganska genialiska att
ersätta uppräkningen av olika tekniker med samlings-
rubriken "Tekniska upptagningar". Men givetvis
måste man nu i efterhand säga att detta kanske inte är
till fyllest ändå. Det skulle vara lämpligt att man på
nytt tog itu med frågan att försöka utreda om man kan
få fram en helt teknikoberoende grundlag. Det har vi
framhållit från moderat sida.
Man får nog förutsätta att den här utredningen har
ett rätt besvärligt jobb framför sig. Problemet med att
räkna upp alla olika tekniker har vi nu eliminerat
genom frasen "tekniska upptagningar". I stället står
man inför problemet att beskriva varje form av ytt-
rande och se i vilken utsträckning det kan skyddas.
Det är naturligtvis inte helt lätt, men jag tycker att
man bör försöka ändå. Vi är ingalunda framme vid
vägs ände när det gäller tryck- och yttrandefriheten i
det här landet.
I det här sammanhanget skall det också sägas att
vi moderater vill framhålla att vi borde ha ett frivilligt
grundlagsskydd för databaser på samma sätt som man
föreslagit i Mediekommittén. Dessutom har vi före-
slagit att data- och videospel skall tas bort ur grund-
lagsskyddet. Jag medger att detta kan diskuteras. När
vi jobbade med detta i Mediekommittén var vi inga-
lunda klara över att det ena var sanning och det andra
fel, men det synes kanske ändå lämpligt att plocka
bort det.
Till sist har vi en fråga som jag också vill beröra,
nämligen jurymedverkan i tryckfrihetsmål. Frågan har
kommit att aktualiseras mot bakgrund av att Europa-
domstolen i fallet Holm mot Sverige konstaterat att
det inte finns några garantier för att man får en opar-
tisk jury som dömer i tryckfrihetsmål. I stället bör
man försöka se vad man skulle kunna göra för att
garantera detta. I fallet Holm som åberopades fann
man att det sannolikt kunde vara så att flera av jury-
medlemmarna tillhörde samma sida som den åtalade,
som också kom att frias.
Är denna politiska medverkan vid utseende av ju-
ry i tryckfrihetsmål bra? Vi har inte hittat någon an-
nan teknik, men det kan ifrågasättas om det finns
olika sätt att kunna lösa det hela på. Som det ibland
har föreslagits i Domarutredningen skulle man kunna
utse fler jurymän, och även göra det möjligt att uteslu-
ta fler från de olika parternas sida. Det finns också
andra tekniker man kan använda sig av i samman-
hanget.
Huvudsaken är att någonting görs. Vi är litet för-
vånade över att man inte inom regeringen har tagit
upp frågan, som dock kan vara ganska allvarlig för
framtiden.
Fru talman! Jag har inte något yrkande, men själv-
fallet står vi moderater bakom alla våra olika reserva-
tioner som förekommer till konstitutionsutskottets
betänkande.