Fru talman! Jag skall fatta mig kort. Jag skall i
viss mån avvika från det ämne som tidigare har debat-
terats. Kenneth Kvist har tidigare i debatten på ett
mycket utförligt sätt beskrivit pornografins kränkning
av människovärdet. Jag vill ytterligare understryka
detta, men även invända mot utskottets behandling av
min motion om rullande pornografisk reklam.
I Stockholm cirkulerar sedan ett år tillbaka små
lastbilar med reklam för en pornografisk verksamhet,
ett s.k. massageinstitut. Det som reklamen textmässigt
påstår sig propagera för är olika former av massage,
men illustrationen, en naken kvinna uppslängd som ett
köttstycke vilket som helst utan egen vilja, visar att
det är kvinnan som objekt som säljs. Signalen till
förbipasserande är att kvinnans kön är till salu.
Det råder ingen tvekan om att reklamen är djupt
kränkande för alla de åskådare som inte själva är
köpare av porrindustrins olika produkter. Stockhol-
marna har i månader rasat mot reklamen. Polisen har
mött allmänhetens upprörda känslor med förståelse
men utan möjlighet att agera direkt. Det finns i dag
inget lagrum för att stoppa dagliga övertramp på
människors integritet och människovärdet.
Som skäl till att motionen avstyrks har utskottet
angett att man inte vill inskränka yttrandefriheten
ytterligare. Det vill inte jag heller, men frågan är hur
vi skall hantera dagens situation. Hur skall vi skydda
våra barn, våra äldre och våra ungdomar i samhället,
och hur skall vi skydda oss själva för att bli utsatta för
en kränkning bara genom att gå på gatan?
Porrbilarna i Stockholm tycks, av utskottets be-
handling att döma, betraktas som en petitess och ett
lokalt hyss. Låt mig då, för alla er som inte bor i
Stockholm eller kanske inte har sett de här bilarna,
berätta att de här bilarna finns just därför att de utnytt-
jar en lucka i lagen. En liknande reklam hade vi aldrig
sett på reklampelare ute på stan.
Medborgare har tagit saken i egna händer. Vid ett
flertal tillfällen har bilarna bränts ned. Det säger kan-
ske något om vilken avsky de har väckt genom att
passera en skammens gräns för vad vi kan tolerera.
Jag hade hoppats att vi kunnat få bort porrbilarna
på något annat sätt. Självklart är det öppna opini-
onsbildande arbetet mot porrindustrins människoex-
ploatering det bästa alternativet långsiktigt. Det näst
bästa alternativet är ett lagrum i någon form. Medbor-
garna har reagerat och vid ett flertal tillfällen bett
politikerna om hjälp för att bli av med porrbilarna.
Vad kan vi då göra?
I tider som förändras, när attityder, acceptans och
gränser förändras, är det viktigt att ha en aktuell lag-
stiftning. Maktlöshet kan inte vara svaret på en
kränkning av människovärdet i en demokrati. En
utredning om hur vi skall hantera dessa saker borde
därför vara mycket aktuell.
Jag tycker att det är beklagligt att utskottet be-
handlat motionen så styvmoderligt och inte tagit upp-
rörda stockholmare, medborgare, barn, ungdomar,
äldre, män, kvinnor och deras ilska och förtvivlan på
större allvar. Med detta vill jag yrka bifall till reser-
vation 21.