Herr talman! Jag tyckte mig finna två allvarliga
missuppfattningar i Birgitta Hambraeus inlägg. De rör
saker som, förmodar jag, har lett Birgitta Hambraeus
och Centerpartiet till att ställa sig bakom förslaget
här. Det gör det hela extra bekymmersamt.
Dels gäller det försvarlighetsrekvisitet. Birgitta
Hambraeus oroar sig för att det eventuellt blir så att
tidningar vill sälja lösnummer och ger därmed in-
trycket att det handlar om att detta skulle vara tillåtet.
Men detta är ett yttrande- och tryckfrihetsbrott sedan
1980 i vårt land. Det är alltså inte tillåtet. Det intres-
santa är att den lagstiftningen, herr talman, tycks ha
varit utomordentligt effektiv. Ingen har ju hittat några
dokument framställda i vårt land i tryckt skrift sedan
1980. Vilka andra brott finns det i vårt land? Under
18 års tid har man ju inte hittat några fall. Birgitta
Hambraeus behöver alltså inte oroa sig för att det här
bättre försvarlighetsrekvisitetet leder till att man
kommer att sälja lösnummer. Det har, som sagt, ingen
gjort på 18 år. Varför skulle man börja med det just i
morgon?
Dels gäller det detta med kraftfullt instrument. Det
är väl ändå ett ganska svagt argument att säga att
instrumentet är kraftfullt om det består i att det finns
motståndare till det här instrumentet som ifrågasätter
om det är kraftfullt. Vi är emot det. Vi tror inte att det
är kraftfullt. Vidare tror vi att det innebär betydande
nackdelar för den svenska grundlagen. Lagrådet talar
om det första fullständiga genombrottet av den i
praktiken månghundraåriga tryckfrihetsprincipen. Det
kan alltså inte anföras som ett belägg för att förslaget
är bra att det finns människor som är emot möjlighe-
ten till innehav av barnpornografibilder.