Fru talman! "- - - ett första fullständigt genom-
brott av grundläggande principer som sedan länge
kännetecknar den svenska tryckfrihetslagstiftningen,
nämligen förbuden mot censur och hindrande åtgär-
der, meddelarskyddet och anonymitetsskyddet."
Så beskrev Lagrådet för några månader sedan det
lagförslag som en stor riksdagsmajoritet inom några
timmar sannolikt kommer att anta. Lagrådet fortsatte
med orden: "Risken för spridningseffekter till andra
områden bör inte underskattas."
Jag kommer att i detta anförande huvudsakligen
ägna mig åt att utveckla argumenten mot den utflytt-
ning av barnpornografibrottet ur den svenska grund-
lagen som föreslås i propositionen och av majoriteten
i konstitutionsutskottet. En majoritet i min egen riks-
dagsgrupp, Folkpartiets, har till skillnad från mig och
en minoritet i vår grupp stannat för att nu i huvudsak
acceptera förslaget med tillägg av ett bra s.k. försvar-
lighetsrekvisit och samtidigt föreslå en ny utredning,
som under nästa mandatperiod söker få fram ett bättre
förslag än regeringsförslaget. Argumenten för denna
Folkpartiets majoritetsståndpunkt kommer något
senare i debatten att presenteras av min partivän Ann-
Kristin Føsker.
Tryckfriheten är i vårt land mer skyddad i grund-
lag än i kanske något annat land. Förklaringen till
detta är i stor utsträckning historisk. Och det är en
lång historia. För mer än 230 år sedan skapade vår
riksdag världens första grundlag som skyddade tryck-
friheten. Samtidigt tillkom den offentlighetsprincip
som vårt land fortfarande är relativt ensam om och
som vi nu arbetar för skall införas inom den europeis-
ka unionen.
Tryckfriheten har inte under de gångna 230 åren
varit densamma. Det gustavianska enväldet kom snart
efter tillkomsten att underminera och sedan avskaffa
det långtgående skyddet för tryckfriheten. Och bara
några år efter avskaffandet av enväldet 1809 inskränk-
tes tryckfriheten återigen. Under det andra världskri-
get gjordes också betydande inskränkningar.
Därefter har tryckfriheten stärkts och getts den
centrala roll den nu har i vårt land. Efter många års
utredande fick vi i början av detta årtionde en ny
grundlag - yttrandefrihetsgrundlagen - som gav flera
andra medier ett likartat skydd som det tryckta ordet
har.
I det sammanhanget prövades noga om precis
samma regler kunde gälla för dessa andra medier som
för tryckta skrifter. Risken för att problem som häng-
de samman med dessa andra medier genom en likabe-
handling av alla medier skulle leda till onödiga in-
skränkningar i tryckfriheten gjorde att tryckfriheten
fick behålla sin egen lag - tryckfrihetsförordningen -
och att andra medier fick sin egen lag.
Klokheten i dessa argument visar sig med all tyd-
lighet i dag, då barnpornografibrott i filmer och vide-
ogram och viljan att göra något åt dem kommer att
leda till ett riksdagsbeslut att också inskränka tryck-
friheten. Den smitteffekt som många varnade för är en
central del i dagens proposition.
Dagens förslag innebär det första större ingrepp i
tryckfriheten som gjorts under detta århundrade -
enbart krigsåren undantagna. De framsteg som tryck-
friheten gjort under vårt århundrade vänds i dag i sin
motsats. Nu rullas utvecklingen tillbaka.
Det krävs naturligtvis utomordentligt starka argu-
ment för ett sådant allvarligt genombrott i våra
grundläggande tryckfrihetsprinciper. Och, fru talman,
det som är tänkt att skyddas genom detta principge-
nombrott är verkligen något utomordentligt viktigt -
barns rätt att slippa utsättas för sexuella övergrepp
och slippa kränkas ytterligare genom att bildmaterial
som beskriver övergreppet sprids.
Skulle det vara så att sannolikheten var mycket
stor både för att syftet uppnås och för att den valda
metoden är den enda användbara, skulle givetvis även
hängivna tryckfrihetsvänner tvingas till en mycket
svår avvägning. Men nu är det så att mycket litet talar
för att något av dessa ting skulle vara sant. Sannolik-
heten att utflyttningen leder till goda resultat i kampen
mot barnpornografin är liten. Det finns dessutom två
andra juridiska metoder, som sannolikt är likvärdiga i
effekt utan att innebära det stora principgenombrott
som utflyttningen innebär.
Skyddar vår grundlag barnpornografi och också
dem som framställer och sprider sådan? Det är vad
många i vårt land tror, men så är det naturligtvis inte.
Grundlagarna "skyddar" yttrandefriheten som så-
dan på grund av den utomordentliga betydelse den har
för vårt demokratiska system. Men yttrandefriheten är
inte och kan aldrig vara absolut. Det betyder att det
finns tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. Det finns i
själva verket många sådana, däribland barnpornogra-
fibrottet. Andra som finns med i tryckfrihetsförord-
ningens uppräkning är spioneri, uppror, förtal och
hets mot folkgrupp. Trots detta hävdas det mycket
sällan i den allmänna debatten att vår grundlag i dag
"skyddar" spioner, upprorsmän, smädare och rashet-
sare.
Det som lagtekniskt skiljer tryckfrihetsbrotten från
andra brott är att de regleras och handläggs enligt en
särskild lag - tryckfrihetsförordningen. Denna idé
bröt igenom 1812 - för nästan 200 år sedan. Det
betyder numera att Justitiekanslern är ensam åklagare,
att visa domstolar specialiserat sig på dessa brott samt
att åtalet bedöms av en jury.
Det är, och har under hela 80- och 90-talet varit,
förbjudet och straffbelagt att sprida barnpornografiska
bilder och att framställa sådana bilder i avsikt att
sprida dem. Straffet är för närvarande böter eller
fängelse upp till två år.
I brottsbalken är det förstås också så att det är
förbjudet och straffbelagt att ha sexuellt umgänge
med den som är under 15 år. Det är också förbjudet
att förmå barn under 15 år att företa eller medverka i
sexuella handlingar. Barnpornografiutredningen före-
slog flera skärpningar, som jag skall återkomma till
litet längre fram i mitt inlägg.
Det har funnits de i debatten som velat komma åt
barnpornografin lagtekniskt genom att definiera om
brottet. Dock har nästan alla, inklusive regeringen,
varit överens om att det är ett klassiskt yttrandefri-
hetsbrott. När det infördes i lagstiftningen för 18 år
sedan var det ingen tvekan om att det skulle ses som
ett sådant. Regeringen bör, mitt i kritiken mot dess
förslag, ha ett erkännande för att den inte valt att
avvika från denna syn.
Våren 1994 önskade en stor majoritet i riksdagen
göra ingrepp i våra grundlagar för att, som man upp-
fattade det, motverka förekomsten av barnpornografi.
Eftersom det då inte fanns den nödvändiga kvalifice-
rade majoriteten om fem sjättedelar som krävs för att
snabbt ändra grundlagen i anslutning till ett val blev
de föreslagna grundlagsändringarna enbart vilande.
Efter valet 1994 tillsattes den parlamentariska
Barnpornografiutredningen. Utredningen arbetade i
drygt två års tid och genomförde den grundligaste
undersökningen någonsin i vårt land av förekomsten
av barnpornografi under de senaste två decennierna.
Utredningen fann att omfattningen var mindre än vad
många i vårt land fått intryck av genom den rapporte-
ring som bl.a. massmedierna givit. Enligt utredningen
hade ca 1 000 kassetter beslagtagits sedan 1980. De
hade totalt sett behandlat drygt 40 övergrepp, och 4
svenska barn hade drabbats av övergreppen. Enligt
utredningen skulle i princip alla gärningsmän, varav
två svenskar, ha dömts för dessa sexualövergrepp.
Utredningen fann också att det efter kriminalise-
ringen 1980 inte påträffats någon tryckt barnporno-
grafi tillverkad i vårt land.
Utredningen redovisade resultaten av undersök-
ningen och sina förslag till åtgärder våren 1997. Ef-
tersom barnpornografin nästan enbart fanns på video-
gram - ofta skräddarsydda sådana - valde en bred
majoritet i utredningen att i stor utsträckning avstå
från ingrepp i det tryckta ordet. Utredningen föreslog
bl.a.
- förbud mot att överlåta, upplåta och förevisa
barnpornografi
- straffbeläggning av innehav av barnpornografi
- förbud mot in- och utförsel av barnpornografi
- en särskild ny straffskala för grova brott
- en förlängd preskriptionstid för sexuellt ofredande
- förverkande, dvs. beslagtagande, av barnporno-
grafi närhelst den anträffades.
Därutöver föreslogs en ändring i yttrandefrihets-
grundlagen så att krav ställdes upp på uppgift om
ansvarig utgivare på videofilmer för att de i framtiden
skulle omfattas av reglerna i grundlagarna. Förebilden
för detta förslag var den regel som infördes för s.k.
stenciler för ett par decennier sedan och som gör det
möjligt för stenciler att bli behandlade enligt grundla-
gens regler om de är försedda med ursprungsuppgift.
Barnpornografiutredningen kan sägas ha skräddarsytt
sitt förslag så att det träffar just det medium där pro-
blemen fanns.
Det stora flertalet remissinstanser har därefter
godtagit utredningens bedömning av situationen och
omfattningen av problemet. Däremot har flertalet
remissinstanser kritiserat utredningens huvudförslag
om att angripa problemet genom att ställa krav på att
ursprungsuppgifter måste sättas ut på videogram för
att de skall omfattas av reglerna i grundlagarna.
En annan parlamentarisk utredning, Massmedie-
kommittén, hade för sin del förslagit en mindre ingri-
pande ändring i grundlagarna. Denna innebar att reg-
lerna skulle förtydligas om när en teknisk upptagning
skulle antas, eller på juristspråk "presumeras", vara
avsedd för spridning och därmed omfattas av grund-
lagsreglerna och när den skulle antas vara tänkt för
enskilt bruk och därmed omfattas av vanliga brotts-
balksregler.
Bland de remissinstanser som varit negativa till
Barnpornografiutredningens huvudförslag finns både
de som önskar denna i grundlagen mindre ingripande
ändring och de som önskar den långt mer ingripande
ändring som utflyttningen av brottet innebär.
Fru talman! Jag nämnde tidigare de ändringar i
grundlagarna denna kammare hett önskade göra våren
1994, men som den då hindrades att göra av en liten
minoritet i konstitutionsutskottet. Ändringarna blev ju
därför enbart vilande.
Nu förespråkar ingen remissinstans att dessa änd-
ringar skall göras till lag. I dag kommer ingen enda av
kammarens ledamöter att yrka på detta. För alla dem
som engagerat sig hängivet i kampen mot barnporno-
grafi och som många gånger tyckt att politikerna varit
alldeles för långsamma med att lagstifta borde det
som nu hänt vara av intresse. I dag tycks nästan alla
göra bedömningen att det föreslagna ingreppet i
grundlagarna 1994 skulle varit nästintill verknings-
löst.
Fru talman! Dagens förslag har inte varit huvudal-
ternativ i någon av de utredningar som varit ute på
remiss. Den utdefiniering eller utflyttning som nu
kommer att bli riksdagens beslut beskrevs mycket
översiktligt som ett alternativ i Barnpornografiutred-
ningens betänkande. Någon lagtext utarbetades aldrig.
Remissinstanserna, med undantag av Lagrådet, har
således aldrig haft ett fullständigt berett förslag att ta
ställning till. Riskerna med ett sådant förfaringssätt
illustreras kanske tydligast av vad som har hänt med
de vilande grundlagsändringarna från år 1994.
Fru talman! Den utöver principgenombrottet all-
varligaste delen i propositionen var att möjligheterna
för seriöst arbetande forskare, barnrättsorganisationer
och journalister att arbeta mot barnpornografi kraftigt
inskränktes. Utöver att meddelarskyddet försvann och
möjligheterna till tips från allmänheten minskade i
och med utflyttningen som sådan krymptes kraftigt
det område inom vilket exempelvis innehav skulle
vara försvarligt. Nästan alla remissinstanser som
yttrade sig i frågan om villkoren för försvarlighetsun-
dantaget förutsatte att de nuvarande reglerna skulle
vara kvar. Många av dem som var för en utflyttning
pekade särskilt på att ett försvarlighetsundantag skulle
vara en garanti för att kriminaliseringen inte i alltför
hög grad skulle hämma seriöst arbete. Trots detta
valde regeringen att kombinera utflyttningen med en
mycket kraftig inskränkning av undantaget.
Ett på denna punkt enigt konstitutionsutskott har
efter flera motioner, utfrågning av framstående tryck-
frihetsexpertis och ingående diskussion i utskottet
stannat för att föreslå att det s.k. försvarlighetsrekvisi-
tet bibehålls. Jag vill uttrycka min tillfredsställelse
över att den föreslagna försämringen på denna punkt
inte blir av och passa på att uttrycka ett tack till kolle-
gerna i utskottet för detta - inte minst till kollegerna
från regeringspartiet.
Fru talman! En annan fråga som engagerat utskot-
tet i dess helhet är riskerna för s.k. smittoeffekter.
Med detta kanske litet abstrakta begrepp avser vi
risken för att det inom några år eller några årtionden
kan uppstå en opinion mot att grundlagarna skyddar
något annat tryck- och yttrandefrihetsbrott och att
detta därför borde flyttas ut ur yttrandefrihetsgrundlag
och tryckfrihetsförordning.
En sådan opinion skulle då kanske med framgång
åberopa att riksdagen i slutet av 1990-talet minsann
lyfte ut barnpornografin, och varför skulle det då
aktuella brottet inte bäst kunna bekämpas just genom
en utflyttning? Detta skulle exempelvis kunna gälla
olaga våldsskildring, hets mot folkgrupp, förtal eller
någonting annat.
Ett på denna punkt enigt utskott har gjort ett akt-
ningsvärt försök att minska risken för smittoeffekter i
framtiden genom att beskriva det unika i barnporno-
grafibrottet som att detta för det mesta avser ett
mycket reellt övergrepp på barn.
Jag hoppas att många talare i dag kommer att up-
pehålla sig vid de argumenten, så att framtidens för-
svarare av tryck- och yttrandefriheten skall ha mycket
att åberopa då upphetsade röster i framtiden kommer
att kräva inskränkningar i regleringen av yttrandefri-
heterna. Detta är sannolikt inget ogrundat framtids-
scenario. Riksdagen kommer ju i dag att göra ett
betydande ingrepp i tryckfrihetsförordningen trots att
inget i Sverige tryckt material med barnpornografi har
påträffats på 18 år.
Fru talman! Jag har uppehållit mig vid förslagen
om barnpornografin och sökt redovisa varför jag
anser att det kommande riksdagsbeslutet innebär att
riksdagen slår in på fel väg. Propositionen innehåller
därutöver flera andra viktiga förslag. Om dessa är vi i
Folkpartiet liberalerna helt eniga, och vi har redovisat
vår syn på dessa i vår partimotion K23. Vi har på de
punkter vi inte vunnit bifall reserverat oss till förmån
för våra yrkanden.
Det gäller frågan om registrering av barnporno-
grafi för att bättre kunna bekämpa den, vikten av
tryckfrihetsförordningens särställning, möjligheten till
frivilligt grundlagsskydd för databaser, preskriptions-
tiden för hets mot folkgrupp och flera andra förslag.
Samtliga dessa är naturligtvis utmärkta förslag, men
för tids vinnande begränsar jag mig till att yrka bifall
till reservationen nr 10 om tryckfrihetsförordningens
särställning.
På mina och mina medmotionärers vägnar yrkar
jag i barnpornografifrågan bifall till reservation nr 2,
som avlämnats av de moderata ledamöterna i utskottet
och mig.
Fru talman! Jag har för en stund sedan redogjort
för den förbättring av det s.k. försvarlighetsrekvisitet i
förhållande till propositionen som utskottet nu före-
slår riksdagen. Trots detta innebär det samlade försla-
get från utskottsmajoriteten en kraftig försämring av
de svenska yttrandefrihetsgrundlagarna, och detta
utan att någon påtaglig förbättring av kampen mot den
vedervärdiga barnpornografin är sannolik.
Fru talman! Bra grundlagar tar lång tid att bygga
upp. Att försämra dem går förvånansvärt fort.