Herr talman! I den grundlagsproposition som riks-
dagen nu har att behandla tas flera viktiga frågor upp.
Men det är två förslag som är särskilt betydelsefulla.
Först är det fråga om en översyn och en moderni-
sering av vår nyaste grundlag, yttrandefrihetsgrundla-
gen. Denna grundlag skall anpassas till det nya, breda
medieutbudet. Det här är viktigt för att ge även de nya
medierna det särskilda grundlagsskydd som vi sedan
länge anser att yttranden som förmedlas genom den
här typen av medier skall ha.
Exempelvis innebär förslaget att även böcker som
endast ges ut i form av t.ex. en cd-romskiva skall
omfattas av grundlagsskydd. Vidare förtydligas såväl
tryckfrihetsförordningen som yttrandefrihetsgrundla-
gen för att underlätta tillämpningen och förståelsen av
dessa grundlagar.
Den andra centrala frågan är självfallet barnpor-
nografin. Äntligen finns det förutsättningar för att
åstadkomma ett heltäckande förbud mot all befattning
med barnpornografi. Resan hit har varit lång men nu
har vi till slut nått den punkt där vi kan säga oss att
frågan om innehavskriminalisering av barnpornogra-
fiska bilder har fått sin lösning.
Med regeringens förslag kommer fr.o.m. årsskiftet
ett i princip heltäckande förbud mot all befattning
med barnpornografiska bilder att gälla. Nu kan vi
lägga juridiken bakom oss och på allvar arbeta med
det som är det väsentligaste, nämligen att minska
riskerna för att barn kränks och utnyttjas sexuellt av
vuxna.
Herr talman! För många i vårt land har det varit
svårt att acceptera att lagstiftningen har dröjt så länge.
Jag kan bara instämma i det. När det i början av 90-
talet blev tydligt att sexuella övergrepp mot barn inte
är en marginell företeelse utan ett växande globalt
problem och att pornografin spelar en central roll,
även den med globala dimensioner, borde naturligtvis
ett intensivt lagstiftningsarbete ha påbörjats. Ett ge-
nomarbetat förslag borde redan då ha tagits fram men
det tog alltför lång tid innan arbetet med att ta fram ett
förslag om kriminalisering av innehav av barnporno-
grafi kom i gång.
Det förslag som till slut kom fram var inte till-
räckligt genomarbetat. Skälet till det är dessvärre den
borgerliga regeringens motstånd mot att över huvud
taget utreda frågan. Vi har tappat värdefull tid, och
det har varit svårt att förklara varför för svenska fol-
ket.
För den som inte är väl insatt i den tryck- och ytt-
randefrihetsrättsliga juridiken har det varit obegripligt
hur grundlagarna kunnat stå i vägen för det som är ett
högst befogat krav, nämligen att allt som kan göras
för att stoppa den avskyvärda hanteringen med barn-
pornografi också görs. Grundlagarna får inte fjärma
sig från det som flertalet människors rättsmedvetande
kräver. Det får inte vara så att grundlagarna framstår
som att de hindrar självklara insatser mot kriminalitet
eller fullständigt förkastliga beteenden. En sådan
utveckling är farlig. Den riskerar att undergräva legi-
timiteten inte bara för det tryck- och yttrandefrihets-
rättsliga systemet utan för hela vårt konstitutionella
system. Det är därför som det är så fel att, som en del
gör, diskutera frågan om innehavskriminalisering
utifrån grundförutsättningen att ingenting får göras
som inkräktar på den tryck- och yttrandefrihetsrättsli-
ga regleringen.
Det har här sagts att alla riksdagspartier är ense
om att innehav av barnpornografiska bilder skall vara
förbjudet men att det råder oenighet om valet av lag-
teknisk metod. Det är dessvärre icke sant.
Det förslag som Moderaterna vill genomföra i
form av den s.k. stencilregeln slår ju bara mot filmer
och innebär att endast sådana barnpornografiska fil-
mer som saknar uppgift om vem som har framställt
dem kan bli straffbara att inneha. Varken innehav av
filmer som har sådana uppgifter eller innehav av t.ex.
tryckta skrifter med barnpornografiska bilder kan
straffas med det förslaget. Detta är för mig helt oac-
ceptabelt. Som jag ser detta innebär varje förslag som
inte är heltäckande inget egentligt förbud.
Kan man verkligen säga att man är för en innehav-
skriminalisering av barnpornografiska bilder när det
man föreslår är att bara vissa sorters bilder skall för-
bjudas, medan andra skall vara undantagna?
Med det moderata förslaget kommer det t.ex. att
vara tillåtet att inneha barnpornografiska tidningar.
Jag tycker att det här är värt att reflektera över ett
ögonblick. Enligt moderaterna och Bo Könberg skall
det vara tillåtet att inneha barnpornografiska tidningar
i Sverige.
Herr talman! Barnpornografi förtjänar inte rätts-
skydd. Regeringens förslag innebär därför att all be-
fattning med barnpornografiska bilder förbjuds, in-
klusive innehav.
För att göra innehavskriminaliseringen möjlig
flyttas barnpornografibrottet ut från tryckfrihetsför-
ordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämp-
ningsområden, och alla bestämmelser i grundlagarna
som rör barnpornografi upphävs. På så sätt utesluts all
tillämpning av grundlagarna när det gäller barnporno-
grafiska bilder, dvs. "grundlagsskyddet" upphör helt
för sådana bilder. Regler om barnpornografi kommer
att finnas uteslutande i vanlig lag, dvs. i brottsbalken.
Det innebär att framställningsteknik och distributions-
form inte längre kommer att ha betydelse för straff-
barheten, utan förbudet kommer att träffa alla sorters
bilder.
Inger René undrade varför det inte vore bättre att
den nödvändiga ventil som finns i regeringens förslag
och som konstitutionsutskottet valt att kalla försvar-
lighetsrekvisitet skulle få finnas i grundlagarna i stäl-
let för i brottsbalken. Svaret är enkelt, Inger René:
Om grundlagsskyddet skall finnas kvar, som Inger
René vill, blir det bara vissa innehav av barnporno-
grafi som blir kriminaliserade. Det blir inget heltäck-
ande förbud mot innehav av barnpornografi.
Herr talman! Den nackdel som är förknippad med
utflyttningen av barnpornografin är risken för det man
kallar smittoeffekter, dvs. risken att barnpornografin
kan tjäna som exempel för en utflyttning av andra
misshagliga yttranden, som t.ex. våldspornografi. När
det gäller risken för det vill jag, i likhet med många
andra här i dag, bara säga att barnpornografibrottet
skiljer sig från övriga tryck- och yttrandefrihetsbrott,
eftersom barnpornografiska bilder i de flesta fall kan
antas dokumentera verkliga övergrepp på barn och
alltså regelmässigt innebär en kränkning av barnet.
För mig är det självklart att de skäl som ligger bakom
en utflyttning av barnpornografin - skyddet av barnen
- inte kan motivera en utflyttning av andra yttranden.
Jag kan inte förstå hur man kan hävda att en lös-
ning som innebär att man laborerar med vissa undan-
tag för barnpornografin inom grundlagarna skulle
bättre skydda dessa lagar mot ingrepp. Risken för
smittoeffekter är däremot uppenbar, om man öppnar
för olika behandling av olika slags yttranden inom
grundlagarnas tillämpningsområden. En sådan lösning
vore verkligen att öppna dörren för ingrepp i det
grundlagsskyddade området.
Inte heller kan jag acceptera lösningen att avstå
från en kriminalisering av innehav av grundlagsskyd-
dat material med argumentet att skyddet - rent all-
mänt - för tryck- och yttrandefriheten skall tillåtas att
väga över. Det man gör då är att sätta principer fram-
för intresset av att åstadkomma ett fullgott skydd för
barnen. Men barnen kan naturligtvis inte få komma i
andra hand. Deras intresse måste komma i första
rummet.
Moderaternas och Bo Könbergs huvudsakliga ar-
gument för att innehav av viss barnpornografi skall
vara tillåtet är att opinionsbildningen mot barnporno-
grafi annars försvåras. Det är inget trovärdigt argu-
ment. Eventuella negativa effekter av t.ex. att medde-
larskyddet i viss mån försvinner innebär att pressen
möjligtvis går miste om visst material, nämligen så-
dant som överlämnas av någon vars eget innehav är
straffbart. Meddelarskyddet när det gäller uppgifter
om barnpornografi, tips av olika slag, har även i fort-
sättningen meddelarskydd.
Herr talman! Det finns en mycket stark opinion i
vårt land i den här frågan. Den opinionen kräver att vi
skall göra allt vad som står i vår makt för att bekämpa
den avskyvärda barnpornografin. Det är ett krav som
jag tycker är helt befogat. Det är ett krav som rege-
ringens förslag uppfyller.
Jag och det svenska folket hade önskat att Sveri-
ges riksdag i total enighet hade ställt sig i spetsen för
en kamp mot det sexuella utnyttjandet av barn och av
barnpornografi. Jag beklagar att vi inte har kunnat bli
eniga om det.
I detta anförande instämde Margareta Israelsson,
Göran Magnusson, Axel Andersson, Helena Frisk,
Barbro Hietala Nordlund och Birthe Sörestedt
(samtliga s).