Herr talman! Jag får bli litet historisk. Jag berätta-
de om hur utvecklingen av barnpornografifrågan har
varit fram till att den borgerliga regeringen tillträdde
1991. Jag kan inte se att Socialdemokraterna har en så
stark och bra historisk tradition när det gäller den här
frågan.
Så måste jag fråga Barbro Hietala Nordlund: Hade
det varit bra om förslaget från 1994 hade vunnit laga
kraft? Var det ett bra förslag för barnen?
Barbro Hietala Nordlund sade med emfas att vi nu
beslutar om ett heltäckande förbud mot all befattning
med barnpornografi. Tio minuter senare berättade hon
om försvarlighetsrekvisitet och om de möjligheter
som finns för seriösa opinionsbildare att inneha barn-
pornografi. Det är inte det gamla förslaget, jag talar
alltså om regeringens proposition, om ett heltäckande
förbud som gäller i dag, Barbro Hietala Nordlund.
Då undrar jag: På vilket sätt är det här förslaget
bättre för barnen? På vilket sätt är det bättre om sam-
ma försvarlighetsrekvisit ligger i grundlagen i stället
för att det, som nu föreslås, kommer att ligga i brotts-
balken? På vilket sätt blir det bättre för barnen?
Det är alltså två frågor: Hade förslaget 1994 varit
bra? Och är det bättre att utdefiniera försvarlighets-
rekvisitet?