Herr talman! Jag har viss förståelse för att justi-
tieministern fick tidsbrist i sin replik. Jag har det själv
i de korta replikerna i de stora tunga frågorna. Det är
alldeles utmärkt om justitieministern använder tid till
att förklara för oss alla - lagstiftare och svenska folket
- de olika komplikationer som kan finnas med olika
lagar. Det är synd att hon inte har valt att göra det i
detta ärende.
Jag är också bekymrad över den lätthet med vilken
hon gled över frågan om smittoeffekt. KU har gjort
vad KU har kunnat för att i enighet försöka bygga
murarna så höga som möjligt mot att detta i framtiden
skall användas för inskränkningar på andra håll. Men
det bekymrar mig om landets justitieminister bagatel-
liserar det problemet. Det är något som inte bara jag
och moderaterna i denna kammare utan även många
av de tryckfrihetsrättsliga experterna i vårt land är
mycket bekymrade över.
Vi skall allihop försöka tala om hur unikt det här
är. För det är det ju på ett sätt. Men det är heller inte
unikt att man använder argument från en debatt för att
åstadkomma resultat i en annan. Jag har redan i kam-
maren nämnt det faktum att bland de som har pläderat
för justitieministerns lösning eller liknande lösningar
har man anfört tobaksreklamen som ett exempel, som
ju ligger långt ifrån argumentationsmässigt. På det
viset är det vi gör i dag tyvärr mer likt en del andra
saker som finns kvar inom grundlagsregleringen.
Till sist kom justitieministern in på den mycket
svåra juridiska frågan, tror jag mig våga säga, om att
reglera detta inom eller utom själva lagstiftningen,
dvs.: Skulle man ha kunnat göra någonting åt det här
hållet inom själva lagstiftningen? Här har justitiemi-
nistern och Lagrådet landat på att säga att detta för-
slag är oerhört mycket bättre. Men det är väldigt svårt
att se hur de argumenten ser ut när man som lekman
vill sätta sig in i dem. Vi kanske kan få litet hjälp i
nästa replik.