Herr talman! Bo Könberg säger att det är synd att
jag inte försöker förklara komplexiteten i detta lag-
stiftningsarbete. Jag tycker att det är ett egendomligt
påstående mot bakgrund av att merparten av textsi-
dorna i propositionen handlar just om det. Men vanli-
ga människor läser inte propositioner. Därför är det
viktigt att i samtal med människor också förklara
komplexiteten i det hela.
Jag kan försäkra Bo Könberg att under de snart fy-
ra år jag har varit justitieminister är detta en fråga
som jag har haft anledning att diskutera med hundra-
tals, ja tusentals, människor här i landet. De har varit
nyfikna på att veta: Hur är det möjligt att våra grund-
lagar sätter hinder i vägen när det gäller att förhindra
att människor använder sig av barn och barnporno-
grafi.
Jag har ägnat mycket tid till att förklara och för-
svara våra grundlagar och de principer som finns
därbakom. Jag tycker att Bo Könberg skulle ägna sig
mer åt att göra det i stället för att ge människor in-
trycket att detta med barnpornografi är underordnat
några mer övergripande principer som vanligt folk
inte begriper, för det gör de.
När det gäller att jag skulle bagatellisera ingreppet
i grundlagarna vill jag hänvisa till propositionen och
de överväganden som finns där. Där finns ingenting
som visar på att vi skulle se de förändringar vi gör
som bagatellartade och plötsligt flytta ut en del av ett
yttrande utanför. Det är noga övervägt.
Mitt problem är att det huvudsakliga argumentet
som Bo Könberg här och i andra sammanhang har
framfört mot att regeringen föreslår en utflyttning av
regleringen är "smittorisken". Det argumentet väger
inte särskilt tungt mot bakgrund av den särställning
barnpornografin intar med tanke på att den som regel
förutsätter övergrepp på barn.
Det finns ingen parallell till detta. Därför tycker
jag inte att Bo Könberg nog tar på sig ansvaret att
förklara varför detta innebär ett så allvarligt ingrepp i
grundlagarna.