Fru talman! Vämjeligt! Perverterat! Vidrigt! I så-
dana och liknande beskrivande ord talar vi ofta sam-
stämmigt om den företeelse som benämna barnporno-
grafi. Så talar människorna, allmänheten som vi möter
runt om i vårt land. Och så talar vi, Sveriges folkval-
da, från talarstolen i dag såsom det har talats om den
här saken flera gånger tidigare här i kammaren.
Det ligger helt i barnpornografifrågans natur - el-
ler man skall kanske säga onatur - att vi blir starkt
känslomässigt engagerade. I grunden handlar det om
allas vårt ansvar för och vår skyldighet mot barnen, de
små och unga människornas rätt till trygghet, till om-
sorg och respekt.
Det handlar om vuxensamhällets ansvar för bar-
net, dess person och integritet. Det samhälle som inte
i allt bemödar sig till det yttersta för att tillförsäkra
sina minsta detta är dömt till sin egen undergång.
Faktum är att barnpornografi kan inte skapas utan
att ett sexualbrott mot ett barn begås. Faktum är att
barnpornografi är ett brott som kränker barnet i fler-
dubbel bemärkelse.
Sveriges Psykologförbund har i ett yttrande formu-
lerat det ungefär så här: Barnet har först utsatts för ett
sexuellt övergrepp. När ett sådant har dokumenterats
är själva dokumentationen, t.ex. bilden, i sig en ytter-
ligare kränkning av barnets värdighet. Varje återan-
vändning utgör en fortgående kränkning av barnet.
Så beskrev också föregående talare det, fast i litet
annorlunda ordalag.
Barnpornografi kan inte skapas utan att ett sexual-
brott mot ett barn begås. Sexuella övergrepp mot barn
har förödande och också i dag mycket väldokumente-
rade följder för barnets fysiska och psykiska hälsa och
utveckling. Vi vet att självbilden saboteras och att
tilliten till vuxna skadas.
Fru talman! Så här långt tror jag att det råder
samstämmighet. Så här långt är vi företrädare för
riksdagens olika politiska partier överens, så även i
dag. Vi har hört det och kommer att få det upprepat
under dagens debatt, alltså: Barnpornografi är en
avart som skall bekämpas. Det svenska samhället
skall sätta åt pedofiler och profitörer.
Det är nu det händer, efter alla vackra ord och när
vi skall tala om hur och med vilka medel kampen mot
barnpornografi skall föras. Det är då den totala poli-
tiska enigheten spricker. Det är synd - ja, det är skam
- att vi från Sveriges riksdag i dag inte i total enighet
skall kunna säga att Sveriges och riksdagens politiska
partier går fram i en enad front mot allt vad barnpor-
nografi heter.
Beskedet till svenska folket i dag är givetvis att
det är stor majoritet i Sveriges riksdag när vi om någ-
ra timmar sannolikt kommer att besluta om ett i prin-
cip heltäckande förbud mot all befattning med barn-
pornografiska bilder. I stor majoritet är vi, men Mo-
deraterna och delar av Folkpartiet mäler ur sig. Så har
det varit förr i den här frågan också. Jag beklagar det.
Fru talman! Om en stund kommer justitieministern
i sitt anförande att mer ingående redogöra för rege-
ringens förslag och för de överväganden som finns i
propositionen. Fru talman! Jag vill också säga att jag
är glad över att tillhöra det parti vars regering och
justitieminister så beslutsamt och så kraftfullt har
arbetat fram en heltäckande lagstiftning som också
kriminaliserar innehav av barnpornografiska bilder.
Det är många här i kammaren och många runt om
här i landet som säger: Äntligen! Det är många som
har kämpat i åratal för barnets rätt till detta skydd.
Genom åren har det varit gott om utredande. Det har
varit resonemang kring juridiska teknikaliteter och det
har varit politiska blockeringar som har samverkat till
att det har dragit ut på tiden.
När vi nu behandlar konstitutionsutskottets betän-
kande KU:19 begränsar jag mitt anförande till det
avsnitt som gäller barnpornografifrågan. I den del
som avhandlar grundlagsskydd för nya medier kom-
mer utskottsmajoriteten att företrädas av Catarina
Rönnung.
Fru talman! Kampen mot barnpornografi kräver
att reglerna skärps. Skyddet för barnen väger tyngst i
alla de överväganden och sammanvägningar som
finns i regeringens förslag och som utskottet bifaller.
Ur konstitutionsutskottets perspektiv och med det
särskilda ansvarsområde som KU har krävs givetvis
att det i varje grundlagsfråga görs noggranna övervä-
ganden. Regeringens radikala grepp innebär att barn-
pornografibrottet lyfts ur eller - som jag har hört
justitieministern beskriva det - lyfts ur med ett laser-
snitt ur grundlagens tillämpningsområde. Ingen be-
fattning, inga uttryckssätt, inget som har med barn-
pornografi att göra kommer efter detta att ha något
som helst stöd i grundlagen.
Ett principgenombrott - ja, det är det, och en in-
skränkning i tryck- och yttrandefriheten - ja, det är
det. Men i avvägningen mellan fördelarna, riskerna
och nackdelarna med det radikala greppet fann också
utskottet att fördelarna övervägde.
Fru talman! Jag skall i mitt inlägg begränsa mig
till att kommentera två ställningstaganden i utskottets
betänkande.
Det första gäller den s.k. risken för en spridnings-
effekt eller smittorisken, som utgör ett stort nummer i
såväl Moderaternas som i Folkpartiets reservation. Vi
har hört att ungefär så här menar man: Ajabaja! Kan
man undanta ett område från grundlagsskyddet i
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsförord-
ningen i dag, så kan man också undanta andra områ-
den i morgon om vindarna blåser dithän.
På den punkten har utskottet formulerat sig extra
tydligt och utförligt. Vi har i motivtexten argumente-
rat så, att inte någon borde kunna åberopa eller läsa in
något prejudikat. Vi säger att barnpornografi är något
säreget och unikt just därför att det rör sig om barn.
Fru talman! Den andra och sista frågan som jag
vill kommentera gäller det s.k. försvarlighetsrekvisi-
tet. Frågan har fått en del uppmärksamhet, eftersom
utskottet i enighet gjorde en justering av det något
snävare rekvisit som propositionen föreslår.
Utskottet delar regeringens bedömning att det
finns behov av ett visst begränsat straffritt område. I
debatten har också de flesta utgått ifrån att ett straffritt
område skall utformas så, att seriös och sund opini-
onsbildning mot barnpornografi inte stryps. Det be-
hövs även i framtiden en kamp där många engagerar
sig mot barnpornografi, dess förekomst och dess
spridning.
Det försvarlighetsrekvisit som KU föreslår säger
att ansvar inte skall dömas om en gärning med hänsyn
till omständigheterna är försvarlig. Det är syftet med
befattningen som skall vara bestämmande om ifall det
är försvarligt. Det blir förstås inte fritt fram, vare sig
för journalister, forskare eller organisationer, att be-
fatta sig med barnpornografi. Det ställs krav på var
och en också i de seriösa undantagssituationerna.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan och avslag på samtliga reservationer.