Fru talman! Vi har nu haft en lång debatt om fi-
nansutskottets betänkande nr 1. Det finns många av-
snitt som jag skulle vilja beröra, men jag kan i huvud-
sak nöja mig med att instämma i vad Per-Ola Eriks-
son och Börje Hörnlund tidigare har anfört i debatten.
Jag vill ta upp två reservationer. Den ena handlar
om den kommunala ekonomin. Den andra handlar om
avbytartjänsten.
När det gäller riktlinjerna för den kommunala
ekonomin vill jag understryka den avgörande betydel-
se som den kommunala verksamheten har för välfär-
den och för en rättvis fördelning av i första hand vår-
den, omsorgen och utbildningen mellan medborgarna
och olika delar av vårt land.
Jag har förståelse för att det, med tanke på både de
statsfinansiella och de samhällsekonomiska utgångs-
punkterna, är nödvändigt att statsbidragen ligger kvar
på en oförändrad nivå. Men då är det desto viktigare
att det blir en rättvis fördelning av resurserna till
kommunerna. Därför är den kommunala skatteutjäm-
ningen av största betydelse. En utredning har nyss
presenterat ett förslag till utjämning av kostnader och
intäkter i kommuner och landsting. Det förslaget får
absolut inte ligga till grund för ett kommande riks-
dagsbeslut.
Förslaget innebär att stora resurser flyttas från
kommuner och län med en svag skattekraft och en
hög kommunalskatt till kommuner med en stark skat-
tekraft och en relativt låg kommunalskatt. Förslaget
innebär också att man inte fullt ut skall kompensera
skattekraften, utan det skall finnas ett incitament för
att stärka skattekraften. Det sista är svårt att förstå.
Varenda kommunalpolitiker som jag känner sliter
stenhårt varje dag för att just stärka skattekraften. Det
pågår ett ständigt arbete med att hitta nya jobb och
verksamheter som tillför kommunen skattekraft. Jag
har aldrig hört att man sitter stilla och inte gör någon-
ting, eftersom man ändå får statsbidrag. Det är tvärt-
om. Man arbetar mycket hårt för att få en starkare
skattekraft. Likadant är det när det gäller kostnaderna.
Det går alltid att hitta parametrar för att flytta resurser
från ett ställe till ett annat.
Ibland framförs det i debatten att det är en så hög
standard i glesbygdskommunerna. I Arjeplogs kom-
mun finns det ett badhus per 3 700 invånare. Det kan
låta bra, men det finns bara 3 700 invånare i denna till
ytan mycket stora kommun. Den kan inte bara ha ett
halvt, eller ett kvarts, badhus. Likadant är det på en
rad olika områden, t.ex. inom äldreomsorgen och
barnomsorgen.
Jag vill också säga att det finns bra komponenter i
detta förslag. En sådan är att alla kommuner ingår i
systemet, men som jag tidigare sade hoppas jag att
detta förslag inte får ligga till grund för ett kommande
riksdagsbeslut. Det är viktigt att det nya systemet har
en regionalpolitisk profil.
Jag vill också tala om det felaktiga i att Centern
skulle dra in 25 miljarder på kommunerna, som Göran
Persson påstod tidigare i debatten i dag. Som framgår
av detta betänkande anser vi att bidraget till kommu-
nerna skall vara oförändrat.
Fru talman! Jag vill i korthet ta upp frågan om av-
bytartjänsten, som berörs i reservation nr 88. Jag
måste säga att socialdemokraterna på olika sätt kraf-
tigt försämrar lönsamheten för jordbrukssektorn.
För det första försämrar man det framförhandlade
avtalet med EU på ett märkbart sätt. Detta gör man
genom att man bl.a. tar bort miljöstöd och LFA-stöd i
flermiljardklassen. Bl.a. område fyra kommer att
drabbas mycket hårt av detta. När man har genomfört
dessa olika försämringar säger man att jordbruket är
den stora vinnaren och att den sektorn skall beläggas
med en extra avgift i samband med finansieringen av
EU-avgiften.
Senare i kväll kommer vi att besluta om en allmän
löneskatt som drabbar alla företagare. Därtill har
regeringen aviserat att man skall belägga jord- och
skogsbrukssektorn med en extra avgift. Till yttermera
visso föreslår regeringen en nedskärning i avbytar-
tjänsten.
Avbytarverksamheten innebär en stor trygghet för
lantbrukare med djurhållning. Som bekant är det inte
lätt för en jordbrukare att få någon ledighet, vare sig
vid sjukdom eller annan nödvändig frånvaro. Avby-
tarverksamheten innebär att jordbrukaren kan ha ett
någorlunda normalt liv. En nedskärning av denna
verksamhet kommer allvarligt att försvåra arbetsför-
hållandena för våra jordbrukare. En sådan nedskär-
ning står heller inte i proportion till den marginella
besparing som den innebär.
Sammantaget är detta en kraftig försämring för det
svenska jordbruket. Det är synd att Ann-Kristine
Johansson från Värmland inte är här nu. Jag skulle
vilja fråga henne vad hon kommer att säga till de
värmländska bönderna om detta.
Fru talman! Jag ställer mig bakom de reservatio-
ner som Centern har i detta betänkande, men jag nöjer
mig med att instämma i Per-Ola Erikssons yrkande.