Herr talman! Jag talade med Hans Andersson in-
nan jag gick upp i talarstolen. Vi hade ett samtal om
den balansakt som vi just nu har med ekonomin och
jobben. Jag pratade alltså inte om detta i talarstolen.
Hans Andersson tog upp arbetsmarknadslagarna
och den småföretagsanpassning som gjorts. Låt mig
bara konstatera att 600 000 jobb försvann under åren
1989-1993 med den tidigare lagstiftningen. Under
1994 tillkom per arbetsdag i runda tal 1 000 nya jobb.
Detta beror naturligtvis inte på lagstiftningen, utan det
beror på helt andra saker. Hans Andersson och jag
brukar vara eniga om att den allra väsentligaste orsa-
ken är sviterna från 80-talet.
Så till frågan om aktiva åtgärder. Ja, vi får väl se
om Arbetsmarknadsverket med de förändringar som
är gjorda når målet: ca 7 % av arbetskraften i olika
åtgärder. Jag håller med Hans Andersson om att ut-
bildning är viktigt. Högskolan ökade med 30 %. Det
tredje gymnasieåret infördes. Komvux och folkhög-
skolor fick gå på högvarv. Att däremot ha specialin-
riktade utredningar som inte leder till jobb är väldigt
dyrt. Dessutom glömmer man att det inte är effektivt.
Effektivitet i en svår situation är att ha grundläggande
utbildning.
Hans Andersson har helt fel på en annan punkt.
Han har nämligen inte varit med om att träffa en upp-
görelse om flyttbidragen för glesbygd. Det finns be-
stämmelser för dem som flyttar tillbaka till gles-
bygdsområden. Vad Hans Andersson deltagit i är just
arbetet med att försöka plocka specialarbetskraften
från våra svagaste områden och överföra den till kon-
centrationsområden. Detta kommer att klart framstå
efter ett tag.