Fru talman! Låt oss för några minuter återvända
till utrikespolitik på ett mer näraliggande plan, nämli-
gen det nordiska området.
Det nordiska samarbetet och den nordiska kultu-
rella samhörigheten har genom åren fört med sig
fördelar i form av passfrihet, gemensam arbetsmark-
nad och en världsunik välfärdsmodell som inte minst
gett Nordens kvinnor en möjlighet till egen försörj-
ning. Detta är så djupt rotat att vi länge har tagit det
för något alldeles självklart. Den nordiska modellen
har stått som förebild för många länders utveckling.
Vi har kunnat bidra med vår folkrörelsebaserade de-
mokratimodell som har stått i stark kontrast till en
elitistisk demokratisyn med liten koppling till gräsrot-
sengagemang och folkvakt. Denna demokratisyn
skulle nu kanske kunna exemplifieras med EU:s de-
mokratimodell.
Just nu befinner sig det nordiska samarbetet i en
brytningstid. Trots många vackra ord, en ny organisa-
tion och nya vidgade mål, kommer EU-politiken att
påverka och styra utvecklingen i Norden under kom-
mande år. Det kommer den att göra oavsett att både
Norge och Island, liksom Färöarna och Grönland, valt
att inte bli medlemmar i unionen. Mina farhågor har
dess värre stärkts efter att jag lyssnat på dagens utri-
kespolitiska debatt. Det är helt uppenbart att det är
EU-perspektivet som gäller också för det nordiska
samarbetet.
Jag beklagar detta, för jag är övertygad om att det
kommer att leda till att den nordiska samhörigheten
kommer att minska. Det kommer inte att ske över en
dag, men alla de hinder som EU-medlemskapet ska-
par genom byråkrati och stelhet och genom den
struktur som finns med detaljerad reglering kommer
att nöta på det nordiska samarbetet.
Inte minst kan detta komma att gälla förhållandet
mellan Norge och Sverige. Det är inte bara så att EU:s
kanske längsta landgräns mot ett enskilt land går
mellan Norge och Sverige. Det är också så att Norge
numera betraktas som tredje land i förhållande till
sina nordiska grannar inklusive Sverige när det gäller
handelsutbyte.
Jag skulle vilja belysa detta med ett konkret ex-
empel. Det gäller de handelshinder som har uppstått i
och med att det är EU:s beslut som avgör var och hur
livsmedel får passera gränsen mellan Norge och Sve-
rige. Numera är det endast tre ställen längs gränsen
som är godkända om man vill passera med livsme-
delstransporter. Tre ställen är ju väldigt litet med
tanke på att gränsen är väldigt lång. Det har fått till
följd att det är förbjudet att transportera fisk och kött
över gränsen längs Europaväg 12.
E 12 går från Mo i Rana i Norge via Tärnaby och
Umeå i Sverige över till Finland och vidare bort till
den ryska gränsen. Tullstationen i Tärna är inte god-
känd för livsmedelsinförsel till EU. I stället blir man
hänvisad till att köra över Trondheim eller Narvik.
Den som har rest där uppe vet att det blir fråga om
omvägar på flera hundra mil.
Det är möjligt att det så småningom går att ändra
på dessa regler, men det kommer att ta tid, och det
kommer att kräva resurser och engagemang. Till slut
kommer man kanske tillbaka till den ordning man har
haft, och som har fungerat bra under många år. Den
här typen av krångel kommer att skada det nordiska
samarbetet, det är jag övertygad om.
Ett annat exempel är det s.k. fiskekriget mellan
norska och svenska fiskare i Kattegatt. Det har sin
grund i att den svenska fiskepolitiken numera drivs
genom EU.
Ett tredje exempel är det s.k. Schengensamarbetet.
Detta har av nordiska ministrar envist reducerats till
att handla om den nordiska passfriheten, men i själva
verket innebär det långtgående inskränkningar i de
nordiska ländernas möjligheter att själva avgöra sina
gemensamma angelägenheter.
Det som är viktigt att konstatera när det gäller den
nordiska passfriheten, är att den inte berör gränskon-
trollen. Det gör däremot Schengensamarbetet.
Självklart tycker vi att det är väldigt viktigt att be-
vara passfriheten. Men från Vänsterpartiets sida vill vi
inte acceptera att villkoret skall vara att vi också
tvingas in i ett polissamarbete som vi inte kan kontrol-
lera. Det skulle t.ex. medföra en kontroll av männi-
skor som går utöver vad vi anser vara rättssäkert och
en upphävd gränskontroll.
Detta är några exempel på saker som jag menar
hotar den nordiska sammanhållningen. Små och stora
hinder för ett praktiskt och konkret samarbete över
gränsen kommer att leda till att samarbetet minskar.
Risken är att irritationen över stelbent byråkrati också
leder till irritation riktad mot invånarna i grannlandet.
Därför är det oerhört viktigt att det nordiska samarbe-
tet får fortsätta att utvecklas.
Den nya organisationen av Nordiska rådet med en
trepelarmodell där Norden, närområdet och EU står
för en pelare var, eller ett utskott var, är ju ännu oprö-
vad. Det ligger ett stort ansvar i att utveckla alla tre
områdena, och inte låta t.ex. EU-utskottet bli för do-
minerande.
Från vänsterhåll har vi varit kritiska mot den nya
indelningen eftersom vi har sett risker med att stora
övergripande frågor, som miljöfrågorna, hänvisas till
ett utskott - i det här fallet det s.k. närområdesutskot-
tet - trots att det handlar om frågor som berör hela
det nordiska samarbetet. Vi har också sett riskerna
med att inrätta ett EU-utskott som kan ta över utveck-
lingen i Nordiska rådet.
När besluten nu är fattade, gäller det att se till att
det nordiska samarbetet får en chans att utvecklas. Då
är det viktigt att samarbetet på folklig nivå, mellan
gräsrötterna, också får förbättrade möjligheter.