Fru talman! Med anledning av den föregående de-
batten vill jag klargöra att Vänsterpartiet arbetar för
det enprocentiga biståndsmålet.
Fru talman! Den utrikespolitiska deklarationen är
en smula märklig i ett avseende. I och med att tyngd-
punkten lagts på Sveriges arbete i internationella
organisationer framstår Sveriges utrikespolitik till en
del ganska abstrakt. Svensk utrikespolitik kommer att
kunna anta formen av att Sverige framför sina stånd-
punkter i internationella organ, inte direkt utan mest
via någon annan. De ståndpunkter och åsikter som
finns när det gäller mänskliga rättigheter har inte
givits någon direkt substans. Endast ett land nämns
vid namn, och det är Jugoslavien. Där har mänskliga
rättigheter trampats under stöveln på ett för alla up-
penbart sätt. På den punkten är vi alla eniga. Jugosla-
vien är i den meningen okontroversiellt när det gäller
oss som är här i dag. Men hur är det med alla andra
konkreta exempel?
Utrikesministern förklarar att vi, Sverige, skall
bekämpa brott mot mänskliga rättigheter varhelst de
dyker upp. Det låter sig sägas. Men hur är det egentli-
gen? Vad menas med att bekämpa brott mot mänskli-
ga rättigheter? I det måste ingå att man skall bedriva
någon form av förebyggande arbete. Det bör handla
om att minska förutsättningarna för brott mot mänsk-
liga rättigheter. Det är i vart fall Vänsterns mening.
Vi undrar därför exempelvis om den svenska va-
penexporten kan vara förenlig med regeringens utta-
landen om att man skall bekämpa brott mot mänskliga
rättigheter. Dess värre stimulerar ju vapenexport till
brott mot mänskliga rättigheter.
Hur är det med fallet Indonesien, dit s.k. följdleve-
ranser av kanoner har pågått år efter år? Sedan mitten
av 60-talet har Indonesien styrts av en militärdiktatur
som har åtskilliga brott mot mänskliga rättigheter på
sitt samvete. I och för sig föreligger inget direkt sam-
band, men det är en smula bestickande att militärdik-
taturen funnits lika länge som de svenska följdleve-
ranserna av vapen till denna pågått.
Tolkningen av begreppet följdleveranser är tänjbar
i det oändliga. Ett samband som dock borde stå klart
är att konflikter som övergår i krig där mängden va-
pen är riklig alstrar flyktingströmmar världen över,
vilket vi själva får känna av. Detta är ett exempel på
konkretisering av det abstrakta som görs i deklaratio-
nen. Det finns fler sådana.
När Turkiet valdes in som medlem i EU:s tulluni-
on förde många resonemanget att Turkiets medlem-
skap i tullunionen skulle civilisera landet. Vi har inte
sett några tecken till detta. Snarare tycks utvecklingen
gå i motsatt riktning. Här finns mycket konkret att
göra. Erfarenheterna av Turkiets medlemskap i Euro-
parådet visade för övrigt att Turkiet struntar i dekla-
rationer om mänskliga rättigheter. Medlemskapet i
Europarådet har inte civiliserat landet.
Konkretiseringar kan göras på annat sätt.
Det finns en tendens att se demokrati och mänsk-
liga rättigheter utifrån ett mycket formalistiskt per-
spektiv. I flera länder hålls det val till en sorts för-
samling som skall föreställa parlament. Det peruanska
parlamentet är ett sådant. Val har hållits. Det var dock
föga demokratiskt. Flera partier bojkottade valet på
grund av odemokratisk och rättsvidrig valordning. Det
tycks hos en del förefinnas en föreställning om att
president Fudjimori är en demokratiskt vald president
därför att han bekämpar Sendero Luminoso. Men de
medel med vilka han, polisen och militären gör det är
uppenbart stridande mot vad vi betraktar som riktigt
ur demokratisk eller juridisk utgångspunkt. Döds-
skvadroner och utomrättsliga avrättningar är inte
ovanliga. Skulle någon bli frikänd kan man göra upp
räkningen med honom eller henne i alla fall.
På något egendomligt sätt tycks föreställningen
om att Peru är en demokratisk rättsstat vara rådande
bland dem som bestämmer när det gäller den svenska
flyktingpolitiken, bl.a. Peruaner utvisas med fara för
deras liv. En sådan flyktingpolitik skadar just de strä-
vanden som utrikesministern inledde med när hon i
deklarationen förklarade att Sveriges internationella
engagemang utgår från solidaritet och humanism. Det
blir ett stort avstånd mellan ambition och handling.
De abstrakta formuleringarna når aldrig verkligheten.
Det gynnar inte vår trovärdighet.
Nu har jag knappt en minut på mig, men låt mig
vara konkret på ytterligare en punkt. Någon ny
världsordning har ännu inte efterträtt det kalla kriget.
Ännu kan vi bara skönja och tolka tecken. Ett av des-
sa är Folkrepubliken Kinas växande styrka och nya
ekonomiska och politiska inriktning. Landet har ge-
nomgått genomgripande förändringar på det ekono-
miska området. Planekonomin har i allt större ut-
sträckning ersatts med marknadsekonomi. Men sam-
tidigt kan vi se hur Kina alltmer tenderar att uppträda
på den internationella scenen med stormaktsmaner
mot mindre länder. Man ökar sin vapenexport till
sådana länder där man med god grund kan ifrågasätta
den demokratiska utvecklingen. I Tibet, t.ex., uppträ-
der de kinesiska myndigheterna på ett sätt som när-
mast kan betraktas som nykolonialt. Den tibetanska
kulturen hotas. De ekonomiska fördelar som mark-
nadsekonomin kan medföra för vissa tillkommer
främst inflyttade kineser.
Jag hade, fru talman, också velat ta upp någonting
om barnens situation i världen, och kanske då särskilt
barnen i Brasilien, men tiden tillåter inte detta. Jag
återkommer i en annan debatt.