Herr talman! Jag kommer att något beröra den
debatt som miljöministern och Ulla Pettersson
förde om Europa.
I höstas debatterade vi ett betänkande om
inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES
och EG, numera EU. Vid den tidpunkten pågick
ännu förhandlingarna med EU på det här området.
Socialdemokraterna framförde i den debatten oro
över svårigheterna att komma framåt i
förhandlingarna på just det här området.
Sverige hade mycket bestämda utgångspunkter för
samarbetet -- bl.a. att högsta tillämpade nivåer
inom miljöskyddet skulle gälla och att inga
standarder skulle behöva sänkas. En målsättning
var också att EU:s miljökrav borde skärpas på
viktiga områden.
Jag tycker att vi kan konstatera att förhandlingarna
på miljösidan blev en stor framgång.
Miljöministern var något blygsam när han talade
om ett ''någorlunda hyggligt'' förhandlingsresultat.
Jag tycker faktiskt att det var en framgång, framför
allt i den bemärkelsen att vi har fått god acceptans
för våra krav. Dessutom har vi faktiskt dragit med
oss EU uppåt på miljösidan och fått dem att avge
löften om att de skall höja sina krav. Det tycker jag
är att betrakta som en förhandlingspolitisk
framgång. Det är väl många som har bidragit till
denna och verkligen sett till att de svenska kraven
fick den styrka som behövdes i de här
förhandlingarna.
Jag tycker också att det visar vilka möjligheter vi
som medlemmar av EU har när det gäller att föra
en offensiv miljöpolitik. I det arbetet är EU:s femte
miljöprogram en god utgångspunkt. Det
godkändes av EU:s ministerråd för ungefär ett år
sedan. Naturvårdsverkets generaldirektör Rolf
Annerberg skriver i en artikel i Miljöaktuellt att det
finns många likheter i synsättet i det femte
miljöhandlingsprogrammet och Naturvårdsverkets
aktionsprogram Ett miljöanpassat samhälle -- miljö
93.
Det gäller t.ex. att miljöfrågorna skall integreras i
alla samhällssektorer, att ekonomisk tillväxt och
miljöförbättringar kan stärka varandra, att
konkreta mål sätts upp för vad vi vill uppnå vid
sekelskiftet, att ekonomiska styrmedel skall
användas i större utsträckning än hittills och att
Riokonferensens konventioner om skydd mot
klimatförändringar och den biologiska mångfalden
är en grund för miljöarbetet. I dessa avseenden är
alltså det femte miljöhandlingsprogrammet och
våra egna utredningar och program på detta
område likartade. Rolf Annerberg har dessutom en
mycket positiv syn på våra möjligheter att driva
miljöfrågorna i EU. Den uppfattning som han
torgför delas också av
Miljökonsekvensutredningen, som har haft i
uppdrag att kartlägga miljökonsekvenserna av ett
svenskt medlemskap i EU.
Man har i första hand tagit upp tre frågor. En av
dem har varit Sveriges möjligheter att självständigt
utforma en aktiv miljöpolitik. Det har ofta hävdats
att detta skulle försvåras vid ett medlemskap. Men
utredningen kommer fram till att man inte delar
den uppfattningen. Man framhåller att många
frågor avgörs på internationell nivå och att vi
genom vår handel redan är starkt kopplade till EU.
Man pekar också på att den ekonomiska
utvecklingen kan bli svag om vi står utanför. Då kan
det vara svårt att få utrymme för långtgående egna
miljökrav.
När det gäller frågan om våra möjligheter att
påverka EU:s miljöpolitik är slutsatsen entydig och
egentligen självklar. Ett EU-medlemskap ger
betydligt bättre sådana möjligheter.
Frågan om hur miljötillståndet påverkas besvarar
utredningen med att om Sverige driver en offensiv
miljöpolitik inom EU är förutsättningarna goda för
en förbättring av miljötillståndet. Man pekar också
på Sveriges möjlighet att gå före och därigenom
påverka andra länder. Miljöministern var inne på
att Sverige har den rollen och den skall vi självfallet
fortsätta att ha.
Utredningens ordförande Anders Wijkman säger:
Under förutsättning av ett offensivt svenskt
agerande på miljöområdet tror jag personligen att
ett medlemskap är att föredra. Jag tycker att även
det är försiktigt uttryckt. Jag tycker att man i stället
kan konstatera att en förutsättning för verkligt
stora framgångar på miljöområdet är ett aktivt
svenskt medlemskap i EU. Vi skall vara
engagerade européer på det utrikespolitiska och
säkerhetspolitiska området men förvisso också på
det miljöpolitiska.