Herr talman! Jag skall inte gå in i någon ideologisk
debatt, eftersom jag inte tror att det finns anledning
till det. Vi skulle förmodligen bara stå och hålla
med varandra.
Däremot vill jag återkomma till det enda, försynta
krav som vi har ställt, nämligen finansieringen.
Man måste ha de pengar som man skall göra av
med. Man måste inte vara civilekonom eller f.d.
bankman för att förstå, det räcker att man har en
egen hushållskassa. Det är som Anders Isaksson
sade i TV 2 i morse: Det räcker med att man klarar
av sin egen hushållsekonomi. Egentligen är det inte
mer komplicerat än så; det är bara beloppen som är
gigantiskt mycket större.
Vi är alla överens om att förslaget inte är finansierat
inom familjepolitiken, vare sig i tid eller
omfattning. Vårdnadsbidraget börjar kosta pengar
den 1 juli i år om det går igenom, medan
besparingarna slår igenom mycket senare. Vi
räknar nämligen in besparingarna i
föräldraförsäkringen -- självfallet. Vi vet att vissa
företrädare för regeringen inte vill göra det, men vi
gör det naturligtvis.
Vi vet inte vilket utfallet blir. Nej, det gör man
aldrig. I varje ekonomisk verksamhet som kräver
budget och planering vet man aldrig vilket utfallet
blir. Däremot vet vi vilket budgetbeloppet är: 3,7
miljarder, eller 3 700 miljoner. De pengarna måste
vi ha, men vi har dem inte. Det är detta som är
problemet.
Vi påpekar, återigen litet försynt: Den totala
familjepolitiken kostar i dag över 80 miljarder.
Grovt räknat utgör 3,7 miljarder futtiga 4,6 % av
detta. Skulle det inte gå att göra en omfördelning?
Jo, visst går det att omfördela! Det enda som krävs
är vilja. Det är ingen som på allvar hävdar att
problemet är att det inte finns möjligheter.
Som jag sade tidigare i mitt anförande tror jag inte
att någon har kommit med så många konkreta
förslag till hur man skulle kunna göra. Det finns
inget bekymmer på den punkten heller. Vi är de
första att hålla med om det. Men det har vi fått på
skallen för från första stund här i kammaren.
Det var vi som började prata om dynamiska
effekter. Det fick vi kritik för. Kammarens ärade
ledamöter förklarade att i detta fall kunde man inte
räkna med några dynamiska effekter. Sedan har vi
lärt oss att räkna på det sätt som riksdagen gör, och
då får vi kritik för det.
Vi tror på dynamiska effekter. Det är ett av skälen
till att man kanske t.o.m. bör fördubbla
vårdnadsbidraget -- då får man kraftfulla
dynamiska effekter, har vi sagt.
Men nu är det slutligen så att
statsverkspropositionen handlar om miljarder
kronor och ören; det finns inga dynamiska effekter
i anslagsposterna.