Fru talman! När det gäller Kenneth Kvists stora
förvåning över att jag kallar mig för EU-kritiker visar
bara det abonnemang som de negativa EU-kritikerna
- här har tre av dem talat - har på det ordet. Jag tyck-
er att det är mera konstruktivt att vara en positiv EU-
kritiker. Det skiljer sig mellan oss. Kenneth Kvist är i
många avseenden en mycket hedervärd, hygglig och
kunnig person, men han har råkat ut för ett slags
black-out i fråga om Europasamarbetet. Han ser inte
den roll som vi aktivt kan spela i ett gemensamt fram-
tida Europa på många politiska områden.
Det ligger ingen fara i att samarbeta, Kenneth
Kvist, om man tror på det som man vill genomföra, är
beredd att vara litet ödmjuk, erkänner att också andra
har goda idéer och om man är beredd att oglamoröst
steg för steg arbeta för att minimera och för att så
småningom helt ta bort riskerna för blodiga konflik-
ter. På det viset kan man lösa konflikterna på det
oglamorösa sätt som jag här har beskrivit.
Kenneth Kvist talade om det överstatliga Europa
och Europas förenta stater. Det är ju ingen okänd
uppfattning hos någon av er tre som har deltagit i den
här debatten med mig. Men för mig är en överstatlig-
het av mindre betydelse. Men för att kunna uträtta
något måste vi kunna samarbeta överstatligt, och då
skall vi göra det.
Det är 15 medlemsländer i EU, och Sverige är en
av de nyaste medlemmarna. Men ingen kan inbilla
mig att de övriga 14 medlemsländerna som är med i
familjen skall ha gett upp sin nationella suveränitet.
Detta vore ju ett faktum, om Kenneth Kvist hade rätt.