Herr talman! Jag sade i min inledande mening, Alf
Svensson, att jag inte skulle starta någon ideologisk
debatt. Jag tror att vi är överens ideologiskt. Ändå
försöker Alf Svensson göra detta. Det är ganska
meningslöst. Vi står ju bara och håller med
varandra. Vi är överens om ideologin bakom
valfriheten och allt det andra.
Däremot är jag uppriktigt besviken över att Alf
Svensson är så slarvig med sanningen. Jag blir
speciellt upprörd, eftersom han företräder kds. Jag
har argumenterat för att skriva in kristen etik och
moral i läroplanen. Alf Svensson säger att vi i
valrörelsen pläderade för vårdnadsbidrag. Det är
osanning. Vår familjepolitik såg dagens ljus den 21
januari 1993. Dessförinnan hade vi ingen. Jag sade
det i mitt huvudanförande, men Alf Svensson var
uppenbarligen förhindrad att lyssna. Därför vill jag
fråga: Varför far Alf Svensson med den här typen
av osanningar? Jag tycker inte att det är hederligt.
Det handlar, som sagt, inte om att vi till hundra
procent skall få igenom vår familjepolitik. Det sade
jag också i mitt huvudanförande. Vi drömmer inte
ens om det. Det skulle var hemskt roligt, men jag
håller med om att det är utomordentligt
orealistiskt. Vi ställer inte ens som krav att vi skall
få igenom någonting av vår familjepolitik. Vi har
ställt ett enda krav; det har vi gjort i snart ett år. I
alla möjliga och omöjliga sammanhang har vi sagt
samma sak, nämligen att detta måste finansieras
inom familjepolitiken. Det är det enda krav som vi
har ställt. Det handlar inte om att vi skall få igenom
vår familjepolitik, Alf Svensson. Det handlar om
att ta ansvar för svensk ekonomi.
Det går inte att bara komma med nya bidrag och
förmåner utan att revidera och titta på systemen. Vi
knäcker Sverige. Vi skuldsätter våra barn och
barnbarn upp över öronen. Det är höjden av
ansvarslöshet att göra så samtidigt som man säger
att man värnar dessa barn. Jag vill kunna se mina
barn och eventuella barnbarn i ögonen och säga att
vi inte har intecknat deras framtid genom att låta
statsskulden skena.
Jag är, både som pappa och före detta
bankdirektör, djupt bekymrad. Det är varenda
ekonom som kan räkna. Det verkar vara vansinnigt
svårt att få regeringen att förstå att det är kris.
Slutligen, Alf Svensson, vill jag säga att jag i första
hand har begärt återremiss därför att jag är
optimist. Jag tror att vi kan fixa detta. Vi har
nämligen fått konkreta besked från en mycket
trovärdig regeringsföreträdare. Jag tror alltså att vi
fixar detta med en återremiss.