Fru talman! Begreppet FN:s våldsmonopol är ett
bra begrepp, men tyvärr måste vi alltid tänka på att
det kan uttryckas som ett våldsmonopol för diktato-
rerna i Peking. Det är det som är problemet med FN-
stadgan. Lars Ohly hade i sitt första inlägg en formu-
lering där han talade om ett reformerat FN. Det vore
mycket viktigt om vi skulle kunna nå fram till den
situation där FN blev beslutskraftigare när det gäller
att försvara mänskliga rättigheter och demokrati. Men
det är i det faktum att Lars Ohlys vänner i Peking har
vetorätt mot denna våldsanvändning i yttersta nödfall
som problemet uppstår.
Det är en extremt intressant och viktig diskussion
hur vi i det internationella samfundet skulle kunna
komma de sargade och lidande folken i Sudan och
Burma till hjälp. Jag tolkar Lars Ohly så att han ute-
sluter en väg, nämligen internationell intervention.
Det är möjligt att det är ett riktigt ställningstagande,
men det är otroligt viktigt att vi diskuterar och har ett
vitt spektrum av möjligheter för att kunna komma
dessa folk till hjälp. Burma lyder under en militär-
diktatur. Det vore oerhört viktigt för dem att hjälpa
dem till frihet och demokrati.
Den som försvarar begreppet neutralitet i detta
betänkande är extrem. Även i socialdemokraternas
nya partiprogram konstateras att neutralitet inte läng-
re är ett relevant begrepp. Jag vill nog påstå att i det
avseendet är Lars Ohly mer extrem än vad jag är.