Fru talman! Jag har ett par frågor till Viola Fu-
rubjelke. Min första fråga är nog delvis besvarad. Det
handlar om alliansfriheten och neutraliteten. Viola
Furubjelke upprepade de båda orden samtidigt vid
flera tillfällen i sitt anförande. Tycker Viola Furubjel-
ke att neutraliteten är fortsatt relevant i den säker-
hetspolitiska verklighet som vi i dag lever i?
Min andra fråga gäller vår reservation. Jag sade
inte alls att jag tycker att vår reservation är det minsta
onödig, utan jag sade att det råder stor enighet, för det
gör det - egentligen också i många andra frågor. Men
just när det gäller militär intervention har vi en, tyck-
er jag relevant reservation.
Självklart är vi överens om att det är viktigt att ar-
beta för en vetofri kultur och att det är i yttersta nöd-
fall som en humanitär intervention utan säkerhetsrå-
dets godkännande ska kunna användas. Men det är
inte på något sätt så som Viola Furubjelke sade i
debatten här, nämligen att man skulle utlämna det åt
enskilda staters godtycke - eller någonting sådant.
Det handlar ju om att ha en reglering. Vi säger i re-
servation 2: "Sverige bör därför driva på för att legi-
timera och reglera en humanitär nödvärnsrätt, s.k.
humanitär intervention, och verka för en förändring
av FN-stadgan i enlighet med detta."
Det handlar om att få en sorts regelsystem för det
yttersta nödfall när detta kan bli nödvändigt. Vi vet ju
att en vetofri kultur faktiskt inte finns men det hand-
lar om att ändå ha en grund för detta. Sedan vet vi ju
också hur svårt det är att genomföra sådant och att
anta en sådan här reglering. Bara det att det ändå
finns ett utkast, en modell för detta, är ändå ett steg
på vägen. Där har vi inte riktigt samma uppfattning.