Fru talman! Vi ska nu diskutera en säkerhetsord-
ning för 2000-talet. Global, europeisk och även
svensk säkerhetspolitik behandlas i detta betänkande.
Låt mig börja med att yrka bifall till reservation 1.
Sten Tolgfors och Bertil Persson kommer från mode-
rat håll att fokusera på det som gäller FN, EU och
området utanför Europa.
Fru talman! Östersjösäkerheten står i fokus under
det kommande året. Sverige är mycket aktivt för att
stärka arbetet för säkerhet i Östersjöområdet. Vi vill
att de baltiska länderna och Polen ska komma in i EU
så snart som möjligt, så snart de uppfyller villkoren.
Vi ger ett omfattande suveränitetsstöd till Estland,
Lettland och Litauen. Det har vi gjort under hela
1990-talet. Det har successivt förskjutits och innebär
nu betydande militärt bistånd för att länderna ska
bygga sin försvarskapacitet.
Det som står i fokus under de närmaste åren gäller
Estlands, Lettlands och Litauens medlemskap i Nato.
Det ska bli beslut i Nato nästa år. Därför kommer
frågan i fokus.
Sveriges tydliga stöd för Estlands, Lettlands och
Litauens ansträngningar är viktigt. Sveriges röst räk-
nas. Man lyssnar på våra bedömningar. Därför menar
vi från moderat håll att det är oerhört viktigt att Sve-
rige tydligt och kraftfullt ger sitt stöd till Estlands,
Lettlands och Litauens medlemskap i Nato.
Tyvärr råder en förvirring på regeringssidan.
Statsministern uttalade vid besök i Baltikum för un-
gefär fem år sedan, när han var nytillträdd, ett mycket
tydligt stöd för de baltiska ländernas strävan till Na-
tomedlemskap. Han sade då att Sverige skulle göra
allt för att stödja deras ansträngningar. Tyvärr har
hans uttalande i Baltikum desavouerats. Så sker också
i detta betänkande. Han får en smäll på fingrarna av
utskottsmajoriteten, som menar att endast Natomed-
lemmar, förutom länderna själva, ska uttala sig i frå-
gan.
Det är en orimlig ståndpunkt från utskottsmajori-
teten.
Det kan inte vara så att Sverige ska begränsa sina
utrikespolitiska ståndpunktstaganden till bara de
tillfällen det är direkt berört såsom medlem. Jag vill
erinra om att Sverige uttalar ståndpunkter i mängder
av frågor i organisationer och i sammanhang där vi
själva inte är medlemmar eller direkt berörs.
Vi kan bara ta det senaste. Sverige har tydligt
markerat en ståndpunkt vad gäller Montenegro och
det val som var i Montenegro i söndags. Vi har tydli-
ga ståndpunkter i Mellanöstern utan att för den skull
vara med i någon av organisationerna som finns i
Mellanöstern.
Det är en bisarr situation att Sverige inte skulle ha
en åsikt till en av de viktigaste händelserna som rim-
ligtvis kommer att ske i vårt närområde, nämligen hur
säkerhetsordningen i Östersjöområdet utformas. Det
är vår egen säkerhet som berörs och vårt eget närom-
råde. Vi kan naturligtvis inte vara i den situationen att
vi inte har någon åsikt i frågan. Det vore en alldeles
orimlig ståndpunkt.
Tyvärr får jag känslan av att det ibland handlar
om dubbla budskap. Det var ett toppmöte med de
baltiska statsministrarna i Stockholm härförleden. Då
betonade statsministern att det uttalande jag själv
hade gjort var fel. Han menade att det faktiskt fanns
ett stöd för de baltiska ländernas strävan.
Jag tror att det är oerhört viktigt att man från rege-
ringens sida gör klart vad som gäller. Är det statsmi-
nisterns ord från uttalandena i Baltikum som gäller,
eller är det utskottets, som ju är något helt annat? Vi
kan inte ha den situationen att man i Baltikum inte får
besked om vad som är den svenska regeringens posi-
tion i denna viktiga fråga.
Natomedlemskap för de baltiska länderna är bra.
Det är bra för de baltiska länderna. Det är bra för
Sverige. Det är bra för Ryssland. Det är bra för Öster-
sjöområdet i sin helhet, och därmed också för Europa.
Om vi börjar med Estlands, Lettlands och Litau-
ens egen säkerhet ska vi erinra oss att det är länder
som har varit ockuperade i 50 års tid. De har upplevt
massivt förtryck, deportationer, massavrättningar och
terror.
Det är naturligt att man i länder som har upplevt
detta i sin nya historia lägger en stor vikt vid sin egen
säkerhet så att det aldrig ska behöva upprepas igen.
Man vill känna tryggheten i det nationella oberoendet
så att inte friheten än en gång förtrampas. Det är
naturligtvis det som ligger bakom deras ivriga strävan
att söka medlemskap i Nato på samma sätt man i
övrigt vill integrera sig i Väst.
Det är en oerhört viktig sak att man hjälper de tre
baltiska länderna att få en stabilare och tryggare situ-
ation. Det ger ett stabilare Östersjöområde. När Polen
tidigare kom med i Nato innebar det en fördel för
Östersjöområdet. Det ökade säkerheten för oss alla i
detta viktiga område.
Det är också viktigt för Ryssland. Ryssland är be-
tjänt av att ha trygga och stabila grannar. Det främjar
kontakter och handel. Det är naturligtvis så att om
grannländer inte ständigt behöver känna sig oroade är
det lättare att ha en öppen attityd till det stora landet
som man tidigare har blivit hårdhänt behandlad av.
De är också viktigt sett från den interna ryska si-
tuationen. Det finns krafter i Ryssland som brukar
kallas de rödbruna krafterna. Det är de som öppet
eller kanske lite mer fördolt förespråkar något slags
revanschism. Man ska återta förlorat område. Det gör
det mindre möjligt för de krafterna att kunna verka i
Ryssland.
I den meningen har det också en positiv inverkan
på det ryska debattklimatet och den ryska inrikespo-
litiska situationen. Det kan inte vara så att man i
Ryssland eller i ett europeiskt land har debatter om
förstuckna idéer att man ska ta tillbaka det man anser
sig ha förlorat, dvs. att det ska gå ut över självständi-
ga länder.
Det är över huvud taget viktigt för Ryssland att
inse att som stort land och mot bakgrund av sitt för-
flutna måste man bedriva en politik som inte handlar
om maktspråk utan just om förståelse för sina små
grannländer och de bekymmer och den oro som de
känner.
Fru talman! Det baltiska Natomedlemskapet är
också viktigt därför att det fullföljer de uttalanden
som Sverige och Sveriges regering upprepat gör om
vikten av USA:s engagemang i Östersjöområdet. Det
bästa sättet att säkra det för framtiden är just Nato-
medlemskap för de baltiska länderna. Slutligen är det
bra därför att det också är bra för Sveriges egen sä-
kerhet. Jag tror att vi alla inser att ett baltiskt Nato-
medlemskap har fördelar för detta.
Fru talman! Den svenska säkerhetspolitiken ut-
vecklas kraftigt. Om vi jämför med situationen för tio
år sedan har det skett oerhört mycket. Samarbete har
blivit naturligt. Vi samarbetar med andra länder på
säkerhetsområdet på ett sätt som vi då kanske inte ens
kunde föreställa oss.
Inom EU:s ram byggs det nu upp ett samarbete.
Vi har sedan länge funnits med i Natosammanhang på
Balkan. Vi bygger ett kraftigare nät av nordiskt sam-
arbete på försvarsområdet. Det finns också för-
svarsmaterielsamarbete som är av väsentlig betydelse
för vår egen säkerhet.
Det centrala i hela den utvecklingen är att Sverige
får ett ökat engagemang. Det innebär samtidigt att
Sverige inte kan stå likgiltigt. Vi kan inte titta bort
när andra länder får problem. Det har varit så tydligt
med hela vårt engagemang på Balkan. Vi har marke-
rat att det angår Sverige tillsammans med Norden. Vi
berörs och måste finnas med där.
Det är det som är det alldeles centrala. Sverige har
tidigare mer haft attityden att om det blir problem ser
vi bara till oss själva. Nu är det viktigt att vi inser att
vi inte kan stå likgiltiga för våra nordiska grannars
och EU-medlemmars öden. Vi kan inte säga att vi ska
samarbeta starkt i fredstid och när det är vackert vä-
der. Men när orosmolnen hopas och det blir bekym-
mer ska vi titta bort.
Den svenska säkerhetspolitiken syftar ytterst till
att värna om medborgarnas väl och ve i en fri och
säker nation. I dag är kraven på många sätt större på
den förda politiken än under den tid då spänningen
mellan öst och väst var den dominerande säkerhets-
politiska utmaningen.
Även om Europa har blivit säkrare och det inte
längre finns några direkt överhängande massiva hot
är det omöjligt att förutse vilka risker vi kommer att
stå inför i framtiden. Vi har i Europa tidigare utropat
att vi nu skulle vara säkra. Det har sett bra ut. Men så
har inte blivit fallet. Det mest dramatiska var natur-
ligtvis 1920-talet.
Mot denna bakgrund är ett nära samarbete mellan
Europa och USA den bästa fredsgarantin. Nato utgör
den hårda kärnan för säkerhet och stabilitet på den
europeiska kontinenten. Sveriges frihet och säkerhet
är beroende av säkerhetspolitisk samverkan med
andra länder.
I dag utgör ett öppet och nära samarbete med Nato
en självklar del av en svensk politik. Vi har fredsbe-
varande trupp. Våra gamla föreställningar om neutra-
litet och alliansfrihet har förlorat sin relevans.
Även om EU saknar ömsesidiga försvarsförplik-
telser är det självklart att ett medlemsland inte kan stå
likgiltigt om något annat medlemsland och därmed
unionen utsätts för hot eller angrepp.
Säkerhetspolitiken måste vara långsiktig och föras
aktivt. Den får inte grundas på en vänta-och-se-
politik. Ett svenskt medlemskap i Nato utgör ett na-
turligt steg på den väg mot ökat engagemang för
samarbete i Europa som varit Sveriges alltsedan
1990-talets början.
Sverige måste ha beredskap att gå vidare och ta ett
gemensamt ansvar för friheten, freden och säkerheten
i Europa. Genom att ta steget in i Nato skulle vi också
ta vår del av ansvaret för en solidarisk utrikespolitik i
ett nytt Europa. Det skulle erbjuda nya möjligheter
för Sverige att stärka vår säkerhetspolitiska roll och
vårt inflytande. Det säkerhetspolitiska samarbetet
handlar i grunden om ett gemensamt ansvar.
Det är också viktigt att Sverige i framtiden inte
hamnar i en situation där vi står utanför, där vårt land
utgör det enda av de nordisk-baltiska länderna som
valt att stå utanför Nato. En sådan situation skulle
leda till en isolerad position för Sverige, vilket skulle
stå i direkt strid med svenska intressen. Sverige får
inte stå oförberett när säkerhetsläget i Östersjöregio-
nen förändras.
Ju mer och ju tätare vi bygger samarbetet i Nor-
den, desto mer sannolikt är det att vi skulle kunna
uppnå en gammal nordisk dröm. Det är att vi till-
sammans väljer gemensamma lösningar i det nordiska
området. Det är lösningar som innebär att vi alla tar
ansvar för varandra och att vi alla står tryggare.
Fru talman! Låt mig avsluta med att säga att det
byggs en euroatlantisk säkerhetsordning i Europa.
Väven av samarbete och engagemang vävs allt tätare.
Det är många olika organisationer som har sin del i
detta: Europarådet, OSSE, EU, Partnerskap för fred,
Natos samarbetsorganisation med icke-medlemmar
och Nato självt.
Det viktiga och alldeles centrala i hela det euro-
peiska säkerhetssamarbetet är just principen att inte
stänga andra ute, utan att välkomna dem som vill bli
medlemmar. Man ska inte bygga exklusiva säkerhet-
sarrangemang, utan inklusiva. De nya demokratierna,
Central- och Östeuropa och länder längre österut ska
vara välkomna med i de starka västliga samarbetsor-
ganisationerna. Det är de som utgör grunden för att vi
i Europa ska kunna ha en stabil och fredlig världsdel
under frihetliga former.