Fru talman! Jag har en vädjan till socialdemokra-
terna och Viola Furubjelke. Delta inte i förtalet av
den svenska neutralitetspolitiken. Låtsas inte som om
den uppstod som en frukt av det kalla kriget. Reduce-
ra den inte till oigenkännlighet och urholka inte bety-
delsen av den traditionella svenska alliansfriheten och
neutralitetspolitiken. Den har betytt så mycket mer än
att man bara har hävdat avsaknaden av ömsesidiga
försvarsgarantier. Den har betytt så mycket mer än att
man bara har stått neutral i ett krig mellan två militära
allianser. Därför är den inte omodern. Därför är den
fortfarande relevant.
Viola Furubjelke tog upp några frågor som hon
menade att det finns motsättningar kring. Jag skulle
vilja lägga till en, nämligen synen på uppbyggnaden
av en militär dimension inom den europeiska unio-
nen.
I mitt huvudanförande ställde jag en fråga som
Viola Furubjelke nu får en andra chans att besvara:
Kommer Sverige att tvingas att solidariskt vara med
och betala för militära insatser som görs av EU:s
snabbinsatsstyrka även om vi valt att själva inte del-
ta? Det är en enkel fråga. Besvara den gärna med ett
ja eller ett nej!
Viola Furubjelke har också vältaligt försvarat den
linje som innebär att fredsframtvingande insatser
enbart ska kunna ske med FN-mandat och hävdar
också att formuleringen "FN-stadgans principer"
inbegriper den stadga som kräver ett FN-mandat.
Därför är min fråga: Fanns det ett stöd i FN-
stadgans principer för Natos angreppskrig mot Jugo-
slavien?