Fru talman! Vi förtalar självklart inte den period
som ligger bakom oss med militär alliansfrihet och
med neutralitetspolitik. Men formellt neutrala har vi,
Lars Ohly, varit endast under en väldigt kort period
av svensk historia. Det går bra att gå hem och läsa på
historien. Vi var neutrala ungefär fram till mittskedet
av andra världskriget, under en kortare period. Där-
efter har vi kallat vår politik för neutralitetspolitik;
detta för att skilja den från de formellt och konstitu-
tionellt neutrala staterna. Vi har själva valt den. Den
är inte lagfäst och den är inte påtvingad. Dessutom
har den varit lyckosam men framför allt är det väl så
att det är den aktiva utrikespolitiken som har varit
lyckosam liksom att vi inte har ingått i några militä-
rallianser och att vi har varit militärt alliansfria.
Vi kan vara stolta över den period som gått och
över det vi har gjort men det är nu en ny tid, en ny
värld, som kräver nya åtaganden av oss. Vi kan inte
med allt fog i världen hävda att vi i dag är strikt neu-
trala bara för att kunna stå neutrala i händelse av krig
och att vi ska utveckla en doktrin som säger att vi har
det här förhållningssättet bara för att skydda oss själ-
va i händelse av krig. När vi har chansen att utveckla
konfliktförebyggande civila tidiga konfliktlösnings-
mekanismer inom EU som kräver aktivitet av oss kan
vi inte gärna säga att vi därmed också är neutrala.
Det här är insatser som kan ske inom vad som be-
traktas som kapitel 6 i FN-stadgan och som inte krä-
ver ett FN-mandat, så vi kan heller inte luta oss mot
den auktoritet och den överstatlighet som vi gett FN.
Det är de facto ett frångående av neutralitetspolitiken
men den militära alliansfriheten består; den är mycket
vidare än så.
När det sedan gäller frågan om angreppskriget
mot Jugoslavien har stöd i FN-stadgan kan jag säga:
Nej, det har inte stöd i FN-stadgan och det har också
utskottet konstaterat. Det har inte folkrättslig legiti-
mitet. Så är det med den saken.