Fru talman! Det ska bli mig ett nöje att reda ut de
här frågorna för Lars Leijonborg. Han har tydligen
fått dem helt om bakfoten. Sverige deltar mycket
aktivt i Natorelaterade aktiviteter. Men vi vill inte ha
ömsesidiga försvarsgarantier med Nato. Vi vill inte
ha fullt medlemskap och omfattas av Natostadgans
kapitel 5, eller artikel 5 kanske det heter.
Skälet till detta är att vi faktiskt vill bygga någon-
ting nytt. Vi anser att det i det nya millenniet är tid att
börja arbeta konfliktförebyggande, att använda andra
metoder, och tydligare metoder, för konflikthantering
än dem som Nato förfogar över. Nato förfogar över
militär konflikthantering. Det kan komma att bli nöd-
vändigt att använda sådan även i framtiden, men då
vill vi att det ska underställas FN:s regi. Vi anser att
det arbete som sker inom PFP och i andra Natosam-
manhang, t.ex. KFOR, är värdefullt och viktigt. Men
det är faktiskt så att Nato där har frångått sin traditio-
nella roll. Nato har försökt att söka sig en annan roll
än den militäralliansroll som man ursprungligen for-
mades för.
Vi har naturligtvis ingenting emot att pragmatiskt
samarbeta med en organisation som har samma mål
som vi själva. Men vi vill inte söka medlemskap i
den, för den omfattar också ömsesidiga försvarsga-
rantier. Den är högst begränsad i sin verkningsgrad
för fredsfrämjande arbete genom att den enbart har en
militär struktur.
De länder som söker medlemskap i Nato har en
helt annan historia än vi har. De är fortfarande förla-
made av rädsla för att Sovjetunionen åter ska slå till
och att de ska komma under oket av kommunistlän-
derna. De som har sökt sig till Natomedlemskap av
det skälet kommer i framtiden förmodligen att inse att
världen ser annorlunda ut. Jag är övertygad om att
Sveriges arbete som militärt alliansfritt land också
kan bidra till att en sådan situation skapas.