Herr talman! Jag skall försöka skynda mig, jag
känner trycket.
Jag har begärt ordet för att mycket kort säga något
om Delegationen för icke-militärt motstånd, som
nu avvecklas och vars verksamhet överförs till
Styrelsen för psykologiskt försvar.
Jag har väckt en motion i frågan, där jag har
återgivit Motståndsdelegationens bakgrund,
tillkomst och uppgifter. Utskottet har behandlat
motionen på ett positivt sätt, och det känns mycket
tillfredsställande. Jag vill passa på att tacka för det.
Jag skall inte här i kammaren upprepa
Motståndsdelegationens bakgrund och
verksamhet, men det faktum att delegationen har
verkat i sju år innebär naturligtvis att ett
omfattande arbete har nedlagts, kunskaper har
rönts, kontakter har knutits, forskning har
genomförts, utbildning har pågått och material har
utarbetats.
Arbetet med att i fredstid skapa en mental
beredskap hos allmänheten för
motståndsverksamhet vid ockupation är unikt.
Inget annat land har gjort det före oss. Men syftet,
nämligen att i ett sådant läge snabbare komma i
gång med motståndsaktiviteter, är väl motiverat.
Erfarenheter i andra länder från längre tids
ockupation har givit vid handen att
motståndsverksamhet igångsätts spontant i en eller
flera former, men tyvärr är det först efter lång tid
som motståndsrörelsen blir verkligt effektiv.
Grunden för det eniga beslutet här i riksdagen 1986
om att bilda Delegationen för icke-militärt
motstånd var mycket tydlig.
Motståndsdelegationen och dess verksamhet skulle
utgöra ett komplement till det militära försvaret
och ingå som en del i totalförsvaret. Detta var en
mycket viktig punkt, som innebar en klar och tydlig
markering mot alternativtanken, vilken tidigare
figurerat då och då på vissa håll.
Motståndsverksamheten skall inte vara organiserad
i fredstid, den skall inte vara hemlig, utan tvärtom
skall vetskapen om en allmän och effektiv
motståndsverksamhet verka krigsavhållande,
därför att en ockupant tvingas avsätta större
resurser för att upprätthålla ockupationen om en
motståndsrörelse finns.
Att Delegationen för icke-militärt motstånd inte
benämndes Delegationen för civilmotstånd beror
på att dess verksamhet inte kan utesluta våld.
Verksamheten omfattar alltså allt från de enklaste
symbol- och demonstrationsinsatser till aktivt
sabotage.
Att regeringen nu vill avveckla Delegationen för
icke-militärt motstånd och överföra dess
verksamhet till annat organ ser jag mest som en
rationaliseringsåtgärd. Det är glädjande att ungefär
en lika stor summa pengar som delegationen haft i
sin budget nu går till Styrelsen för psykologiskt
försvar. Det måste tolkas så att verksamheten skall
fortsätta, trots att motståndsdelegationen som
myndighet läggs ner.
Därför är det av stort värde att utskottet har intagit
samma ståndpunkt som jag har fört fram i
motionen, nämligen att delegationens omfattande
kontaktnät bör tas till vara i det fortsatta arbetet.
Bredden i Motståndsdelegationens
sammansättning ansågs redan av utredaren vara
viktig, och detta har också visat sig betydelsefullt i
arbetet. Det gläder mig alltså att utskottet har tagit
fasta på detta i skrivningen i betänkandet.
Nu har Motståndsdelegationen haft ett möte med
SPF. Vi har informerat om vårt arbete och
redovisat en ganska omfattande dokumentation.
Det sker nu som jag ser det en smidig och
okontroversiell överlämning.