Herr talman! Riksdagskamrater! Östersjön är ett
sjukt innanhav, som får konstgjord andning genom
Bälten och Öresund, då stormarna blåser i rätt
riktning. Östersjön behöver mer syresatt
saltvatten, inte mindre. Vad Östersjön behöver är
med andra ord en positiv lösning och ingen
nollösning.
Jag skulle vilja göra en liten jämförelse. Ingen
skulle komma på tanken att ordinera en svårt
astmasjuk patient strypkoppel och rehabilitering i
rökrum.
Min oro är stor, och våra ungdomars oro är också
stor. Vi har ett ansvar såsom förvaltare av naturens
resurser. Hoten mot Östersjön är många. Kraftiga
miljövårdsansträngningar krävs. Viktiga
samhällssektorer som trafik, jordbruk och energi
måste läggas om i mer miljövänlig riktning. Låt oss
arbeta i Riokonferensens anda och för biologisk
mångfald. Vi måste bevara biotopen Östersjön
såsom ett viktigt exempel på ett brackhav.
Tillförsel via vatten och luft av gifter,
överexploatering av de levande resurserna samt
direkt förstörelse av viktiga kustekologiska system
utgör hot mot Östersjön. Avgränsade havsområden
är särskilt utsatta. Kattegatt, på gränsen mellan
Nordsjön och Östersjön, kollapsade först. Både
Västerhavet och Östersjön är illa ute. Nordsjön har
klarat sig bättre genom att vattenutbytet är
effektivare med ett utbyte på två tre år.
För Östersjöns överlevnad är ett internationellt
samarbete helt nödvändigt. Här räcker det inte
enbart med Östersjöstaterna. Havet börjar ju inte
vid stranden utan vid gränsen för dess
tillrinningsområde. All mark som vattnet rinner
igenom på vägen mot havet och allt vatten som
rinner ut i havet påverkar förhållandena i
Östersjön. Med andra ord påverkas havet av vårt
nyttjande av såväl mark som luft.
40 % av det kväve som tillförs Östersjön kommer
från luften. Huvuddelen kommer från biltrafiken,
där den tunga trafiken utgör en del. Havet är
slutstationen och tar emot mer och mer av både
näringsämnen och gifter. Av det totala flödet
mellan Nordsjön och Östersjön beräknas ungefär
30 % gå genom Öresund. Flödet genom Öresund
beräknas svara för omkring 50 % av salttillförseln.
Redan i dag, före brons tillkomst, finns det på tok
för litet syresatt vatten för att garantera Östersjöns
framtid som ett levande innanhav. Det krävs
kraftiga stormar i rätt vindriktning.
Grundproblemet för Östersjön med kraftig
övergödning kvarstår dock och förvärras på sikt
genom den stimulans av biltrafiken som en
broförbindelse utgör. Är bron verkligen ett
nationellt intresse?
Syrebristen gör att de döda bottnarna utbreder sig
i Östersjön. Vi vet vad som händer när syret tar
slut. Då ökar svavelväteproduktionen. Den
omfattande syrebristen har medfört att närmare
hälften av egentliga Östersjöns bottenareal har
drabbats av bottendöd under de senaste tio åren.
Vilket öde väntar torskfisket i Östersjön? Under de
senaste 5--10 åren har torskfisket minskat i
omfattning. Trolig orsak är syrebristen. Torskens
förutsättningar att yngla beror på salthalten. Den
måste vara den lämpliga. Dessutom måste det
finnas syre. Eftersom allt större delar av de djupa
områdena har drabbats av syrebrist, har
livsrummet krympt för torskäggen.
Är det läckande bottnar som förorsakar laxdöd? En
annan risk med ökande syrebrist är att bottnarna
kan börja läcka såväl fosfat som tungmetaller och
andra gifter. I dag finns i sedimentlagren ett
naturligt skal. Den gräns som där bildas kallas
redoxklinen. Den förhindrar att gifter som lagrats i
sedimenten läcker upp i vattnet. Men i takt med att
syret tar slut i bottenvattnet förskjuts redoxklinen
uppåt och tungmetaller och andra gifter som har
lagrats under lång tid läcker upp i vattnet. Laxen i
våra älvar och odlingar har sannolikt drabbats av en
miljösjukdom, som benämns M 74. Värst drabbad
är odlingen nere i Mörrumsån, där dödligheten har
legat runt 95 %. Laxhonorna visar tecken på
genetiska störningar. Balansrubbningar har
konstaterats på den vuxna laxen, vilket kan tyda på
läckage av tungmetaller eller annat gift som
påverkar balanssinnet.
Vi måste styra över till miljövänligare trafiksystem
och föra över den tunga lastbilstrafiken till
sjötransporter.
50 000 riktigt tunga lastbilar i Sverige släpper
vardera ut 1 ton kväveoxider, 55 ton koldioxider
och 100 kilo sot. Tecknen tyder på att den tunga
trafiken blir den största förorenaren i framtiden,
trots skärpta avgasregler för tunga lastbilar.
Konkreta förbättrande åtgärder vore att föra över
långväga transporter till båt och järnväg. Härvidlag
skulle de s.k. ro-ro-fartygen kunna göra en stor
insats. Ett forskningssamarbete i nätverk, såsom i
Baltic University, är en utmärkt katalysator för
gemensamma ansträngningar på miljöområdet. Låt
oss stödja the Baltic University Programme!