Fru talman! Den här debatten skulle kunna karak-
teriseras som "lång dags färd mot natt". Jag tänker nu
ta upp den del av proposition nr 25 som bostadsutskot-
tet har yttrat sig över, nämligen program för investe-
ringssatsningar och ROT-åtgärder, räntebidraget och
fastighetsskatten.
Jag vill först beröra investeringssatsningar och
ROT-åtgärder med syftet att ge fler jobb inom byggs-
ektorn. Jag vill först anknyta till det som uttalas på s.
57 i propositionen, där det heter:
"Tidigare erfarenheter av investeringsstimulanser
riktade mot näringslivet är inte entydigt positiva. Som
framgår av olika undersökningar inträder åsyftade
stimulanseffekter först med betydande tidsfördröjning
- - -."
Sant så. Åtgärder som sätts in för att bryta en ned-
gång har inte alltför sällan fått full effekt när konjunk-
turen vänt. I dag, när exportindustrin går för fullt, är
det inte direktavskrivningar för näringslivets byggin-
vesteringar som behövs. Såvitt jag kan förstå av olika
uttalanden och exempel från bl.a. min hemkommun,
Trelleborg, finns det gott om outnyttjade industri- och
kontorslokaler runt om i Sverige.
Det finns ett överutbud av bostäder i de flesta re-
gioner för närvarande, sägs det i propositionen. Därför
blir det enligt regeringen inte heller någon investe-
ringsstimulans i form av direktavdrag för byggandet
av bostäder. Det verkar klokt. Det hade varit ännu
klokare om regeringen hade tänkt likadant vad gäller
de tidigare nämnda byggnadsinvesteringarna för nä-
ringslivet. Eventuella kapacitetsflaskhalsar beror inte
på lokalbrist.
Socialdemokraterna argumenterar för en sak men
gör något helt annat.
Förutom de negativa effekterna av att åtgärder inte
sätts in vid rätt tidpunkt eller av att det är fråga om fel
åtgärder kan rent principiella invändningar resas mot
olika typer av ROT-stöd. Som exempel vill jag peka
på att ROT-åtgärder till kommunala byggnader som
skolor och äldrebostäder innebär att staten åtar sig
kostnadsansvar för någonting som är en kommunal
angelägenhet. När det gäller icke-statliga kulturloka-
ler och allmänna samlingslokaler kan liknande in-
vändningar resas. Långsiktigt är det naturligtvis inte
bra att ägarna-brukarna inte tar det totala ansvaret för
verksamhetens alla utgifter.
Produktionen av bostäder och satsningar på ROT-
åtgärder har under de senaste decennierna varierat.
Marknaden har påverkats starkt genom statliga sub-
ventioner och regleringar. Byggbranschen har därför
inte anpassat sig till det, som jag ser det, långsiktigt
enda realistiska, nämligen att det är de boende, inte
staten, som måste vara beredda att betala de faktiska
kostnaderna för boendet.
Den avreglering som den borgerliga regeringen
inledde inom bostadssektorn har medfört att bostads-
marknaden i betydligt större utsträckning anpassar sig
efter konsumenternas efterfrågan. Det nya bostadsfi-
nansieringssystemet har utformats så att fastighets-
ägarna blivit mer medvetna om produktionskostna-
dernas betydelse för möjligheten att orka med kostna-
derna på lång sikt. Detta har i sin tur lett till att bygg-
kostnaderna hållits tillbaka och även sjunkit.
Att säga ja till socialdemokraternas investerings-
satsningar och ROT-åtgärder kommer att innebära att
kostnadskontrollen inom bygg- och bostadssektorn
åter försämras. Med dessa förslag fråntar staten åter-
igen fastighetsägarna det långsiktiga ansvaret för det
egna fastighetsbeståndet. Därför säger jag nej till
propositionens och finansutskottets förslag om inves-
teringssatsningar och ROT-stöd.
Sedan skatteavdraget för arbeten i småhus eller
flerbostadshus infördes den 15 februari 1993 har över
100 000 småjobb anmälts för skattereduktion. Det
innebär att tusentals personer i byggbranschen har fått
arbete. Genom ett permanent avdrag kan enligt min
mening fler nya jobb skapas och kostnaderna för
arbetslösheten minska. Det är en bra mycket bättre
modell för stimulanser inom bostadssektorn än den av
socialdemokraterna föreslagna, och den borde också
genomföras.
Jag övergår nu till räntebidrag och fastighetsskatt.
Förslaget att fastighetsskatten för små- och hyres-
hus skall höjas med över 13 %, från 1,5 till 1,7 %, år
1996 måste med bestämdhet avvisas. Regeringen vill
med denna höjning av fastighetsskatten finansiera
förslaget om att inte fullfölja den extra nedtrappning
av räntebidragen som tidigare riksdag fattat beslut
om. Genom detta frångår socialdemokraterna den
överenskommelse som gjordes inom krispaketets ram
hösten 1992.
En ökning av fastighetsskatten vållar nya problem
och kommer att leda till ökade orättvisor. Höjningen
slår hårt mot bl.a. de unga barnfamiljer som köper
begagnade hus. Tre av fyra unga familjer köper enligt
uppgift gamla hus. Endast ett fåtal har möjligheten att
köpa en nyproducerad villa med räntebidrag och be-
frielse från fastighetsskatt.
Dessutom leder den skattehöjning som regeringen
i det här fallet föreslår till ökat underskott nästkom-
mande år, eftersom skattehöjningen inte kommer
förrän 1996. En sådan försvagning av statsfinanserna
kan bidra till att en räntesänkning försenas. Detta kan
i sin tur få allvarliga konsekvenser inom hela bostads-
sektorn.
Den av riksdagen beslutade nedtrappningen av
räntebidragen till bostäder bör fullföljas. Skatteuttaget
från bostadssektorn skall inte öka. Moderata sam-
lingspartiet anser i stället att det långsiktiga målet
beträffande fastighetsskatten bör vara att den slopas
då statsfinansiellt utrymme skapats.
Härmed, fru talman, ansluter jag mig till Lars To-
bissons yrkanden vad gäller finansutskottets betän-
kande FiU1.