Herr talman! Jag är ganska säker på att våra
uppfattningar är rätt samstämmiga vad gäller att
det är de sämst ställda barnen, de med särskilda
behov, som behöver mest stöd. Jag vet inte riktigt
vilket socialdemokratiskt förslag som Inger
Lundberg möjligen tänker på som alternativ till
vårdnadsbidraget. Det har inte heller framkommit
från någon av de socialdemokratiska debattörerna
här i dag vad man vill göra för att lyfta in de
människor och grupper som i dag står utanför
samhällets trygghetssystem.
Det är faktiskt inte alls de högavlönade männen
eller familjer med en lyxhustru hemma, som man
brukar säga, som skulle tjäna på ett
vårdnadsbidrag, utan det är mycket ofta LO-
familjer. Inger Lundberg nämnde själv att det
kanske blir så att man börjar skiftarbeta och avstå
från barnomsorg, men faktum är att många LO-
familjer redan i dag gör så. Varför skulle det vara
mera orättvist om de familjerna fick ett stöd, så att
de skulle kunna lätta en smula på sin stressade
situation? Jag kan inte heller förstå varför det skulle
vara oberättigat att deras barn på detta sätt skulle
få en större trygghet.
Jag måste tyvärr konstatera att det kvarstår en
ovilja, som jag finner ganska underlig, mot att fullt
bygga ut det här stödet och att, som den
förutvarande socialministern Karin Söder sade, låta
familjepolitiken stå på två ben. Det skulle å ena
sidan vara offentlig barnomsorg, å andra sidan stöd
till familjerna att själva välja någon annan
barnomsorgsform, t.ex. genom egen insats, eller
möjlighet för föräldrarna att förkorta sin arbetstid.