Herr talman! Ett av Sveriges absolut största
problem är just den höga arbetslösheten, vilket vi
har debatterat här i dag. Det är en uppfattning som
delas av hela svenska folket, men Sveriges regering
tycks inte inse detta. Att så är fallet visar regeringen
med sin brist på politik för att komma till rätta med
den höga arbetslösheten. Det allvarligaste av allt är
den höga ungdomsarbetslösheten. Arbetslöshet är
ingen bra start på vuxenlivet.
Herr talman! Mitt anförande i dag är en hälsning till
regering och riksdag från två unga människor från
Örnsköldsvik: Per och Anna, båda 20 år. De sitter
här på läktaren och lyssnar, lyssnar för att få besked
om vad vi vill göra för att de och deras kompisar
skall få arbete. Låt mig läsa deras hälsning. Så här
säger Per och Anna:
''Vi är många ungdomar som just nu står inför en
oviss framtid, en framtid som för många saknar
morgondag. Att inte ha ett arbete att gå till, att inte
fylla någon funktion, att inte vara delaktig i sin egen
framtid skapar otrygghet, passivitet och utslagning
såväl ekonomiskt som socialt. Det är för oss helt
obegripligt hur man kan föra en politik som sätter
oss unga på undantag, hur man vill få undan
arbetslösa genom tillfälliga
arbetsmarknadsåtgärder, medan man i själva
verket struntar i att göra något åt arbetslösheten.
Ungdomspraktiken har blivit regeringens främsta
instrument, när det borde vara en nödlösning.
Regeringen saknar vilja att komma till rätta med
arbetslösheten. Det är synd, för den kommer att
finnas kvar, om ingen slår näven i bordet och gör
något. Vi tror att politiken kan lösa detta, om den
rätta viljan finns. Vårt råd är därför: Bekämpa
arbetslösheten -- inte de arbetslösa.
Vi unga, vi vet att arbetslösheten finns där.
Dagligen flåsar den oss i nacken genom media,
tomma platsjournaler, föräldrar och slutligen vi
själva så fort vi lämnat studierna. Allt detta vet vi,
men vi accepterar det inte. Vi vill se ansträngning,
se ungdomar i det ordinära arbetslivet. Vi vet att vi
behövs.
Sedan företag gjort sig av med folk, kan vi på
många håll konstatera att det i allt större
utsträckning arbetas övertid, en övertid som skulle
kunna vara en återanställning eller rent av en
nyanställning. Därför vill vi se att rekryteringsstöd
tillämpas så att vi ungdomar ges möjlighet på
arbetsmarknaden.
Sedan vill vi att arbetslösa skall ges möjlighet till
fortbildning och omskolning med en ersättning som
motsvarar A-kassan. Varför bestraffar de
borgerliga partierna dem som vill studera i stället
för att gå arbetslösa. En ersättning som motsvarar
A-kassan är en absolut förutsättning. I dag förlorar
man på att ta en anvisad utbildning. Det är ju inte
bara individen som förlorar, utan även samhället
förlorar.
Många tycker att dagens ungdom har fått livet
serverat för sig. Men tänk efter. Ställer ni upp på en
sådan beskrivning? Arbetslöshet, höga hyror, oro
och otrygghet.
Slutligen vill vi ungdomar att ni, Sveriges riksdag,
skall förstå att det inte är bidrag som vi vill ha. Vi
vill känna delaktighet och vara en viktig
komponent i arbetslivet och samhällsutvecklingen.
Visserligen är vi arbetslösa men absolut inte
värdelösa.''
Herr talman! Detta var hälsningen från Anna
Burland och Per Nylén. Vi här i riksdagen måste ta
vårt ansvar och se till att arbetslösheten bekämpas.
Vägen dit är utstakad. Den finns i de
socialdemokratiska motionerna.