Fru talman! Liksom Peter Eriksson skall jag börja
med att göra reklam för den broschyr som UD och
regeringen har utgivit - Jag är nyfiken EU. Tvärtemot
Peter Eriksson och de tidigare två talarna tycker jag
att det är en utmärkt informationstidskrift som det är
inte mer än rätt att regeringen har utgivit.
De starka ord som Birgitta Hambraeus, Kenneth
Kvist och Peter Eriksson använt för att beskriva inne-
hållet i broschyren talar mer för den grundmurade
inställning som vi alla vet att dessa tre har när det
gäller EU än själva sakfrågan, nämligen att informera
om Amsterdamfördraget.
Fru talman! För tids vinnande skall jag inte ta upp
alla fem anmälningar som har behandlats under
blocket EU i KU:s betänkande. Jag skall ägna mig åt
den del av blocket där det finns en reservation, nämli-
gen nr 3 som handlar just om regeringens informa-
tionsinsatser. De starka orden återfinns också i reser-
vationen. Det är ord som klandervärt, partiskt, ten-
dentiöst, fara, fasa osv. Men man borde titta på vad
anmälan innehåller och hur den svarar mot broschy-
ren.
Jag sade tidigare att anmälaren Bengt Hurtig från
Vänsterpartiet liksom de tre reservanterna under flera
år har utmärkt sig som hängivna motståndare till det
Europasamarbete som kommer till uttryck i EU och
där vi är medlemmar. Utan att blinka skriver reservan-
terna under på anmälarens påstående att broschyren är
behäftad med grova sakfel och dessutom partisk osv.
Det har vi hört Birgitta Hambraeus, Kenneth Kvist
och Peter Eriksson upprepa i talarstolen.
Fru talman! Regeringens avsikt med broschyren
var att ge en kortfattad beskrivning av de förändringar
som medlemsländerna de facto kommit överens om i
Amsterdamfördraget. Det blev förbättringar från det
tidigare fördraget när det gäller öppenheten och steg
på vägen för att närma sig ett medborgarnas Europa.
Jag hör också till kritikerna av hur EU fungerar.
Men tvärtemot de som tidigare talat i ämnet, ser jag
möjligheten att förändra det gemensamma Europa till
något bättre för medborgarna. Det är inte konstruktivt
att enbart hänge sig åt negationer när man pratar EU.
Utskottets majoritet delar min uppfattning och an-
ser att regeringen klarat informationsuppgiften väl. Vi
avvisar Hurtigs anmälan och därmed reservationen.
Reservanterna plockar fram den stora kanonen.
Utan att redovisa sakskälen talar man i svepande
ordalag om ensidig och partisk beskrivning. Underla-
get får man leta efter, och det finner man i Bengt
Hurtigs anmälan. Låt mig kort granska motiven för
anmälan, fru talman.
Bengt Hurtig är en noggrann person. Jag lärde
känna honom under vår korta tid i EU-parlamentet
som en man som inte lämnar någonting åt slumpen.
Det har han inte gjort här heller. Han har plockat fram
tre avsnitt i informationen om Amsterdamfördraget
där han tycker att regeringen vilseför allmänheten och
att det är en ensidig propaganda, som flera har sagt.
Den första punkten gäller det speciella asylproto-
koll för EU-medborgare som finns i fördraget. Anmä-
laren menar att det strider mot Genèvekonventionen.
Han anser sig också ha stöd för sin uppfattning hos
UNHCR.
Men asylprotokollet innebär inte någon nytolkning
av Genèvekonventionen, utan den tolkning som vi har
gäller. Det är tvärtom så att skyddet av de mänskliga
rättigheterna inom EU stärks av förslagen i Amster-
damfördraget.
UNHCR:s kritik går ut på att asylprotokollet inne-
bär en begränsning av tillämpningen av konventionen.
Det stämmer inte. Vi i Sverige, liksom andra länder,
kommer även i fortsättningen att pröva alla asylan-
sökningar individuellt. Skillnaden är bara att vi anmä-
ler till rådet när vi gör det.
Det andra motivet som Bengt Hurtig anför gäller
den nordiska passunionen, som han menar påverkas
negativt och hotas av de nya reglerna i Amsterdam-
fördraget. Alla nordiska länder har skrivit under an-
tingen anslutnings- eller samarbetsavtal om deltagan-
de i Schengen. Danmark och Norge har, liksom vi,
redan ratificerat sina avtal.
Fru talman! Den nordiska passunionen skall na-
turligtvis behållas. Det är inte bara en svensk eller en
nordisk åsikt, utan det är också Europeiska rådets
uttalade ståndpunkt i slutsatserna från Amsterdamför-
draget. Därmed faller också punkten 2 i argumenta-
tionen.
Det tredje motivet som anförs i anmälan mot utri-
kesminister Lena Hjelm-Wallén för grovt osaklig,
felaktig och tendentiös information om Amsterdam-
fördraget rör offentlighetsprincipen.
I fördraget har medlemsländerna enats om att infö-
ra den grundläggande princip som vi i Sverige har
tillämpat sedan mycket lång tid tillbaka, dvs. att
handlingar som huvudregel skall vara offentliga i
stället för tvärtom. Om detta inte ger fog för att i
broschyren beskriva förslaget så att det liknar den
ordning vi har i Sverige, finns det inte mycket här i
världen som liknar någonting annat.
Jag har nu granskat de motiv som reservation nr 3
är uppbyggd på. Med förlov sagt tycker jag att reser-
vanterna har dåligt på fötterna. Det är en sak att köra
med negationer och försöka övertyga, men det är en
annan sak att komma fram med hållbara argument.
KU:s majoritet har inte påverkats av reservanternas
militanta attityd när det gäller den här frågan. Vi
finner ingen som helst grund för kritik. Vi tycker att
informationsbroschyren Jag är nyfiken EU är väl värd
att ta del av. Den är kortfattad och rak, och den inne-
håller inte de sakfel som flera så frankt har påstått.
Jag väntar med spänning på att få reda på var dessa
sakfel finns.
Fru talman! Jag yrkar på godkännande av konsti-
tutionsutskottets anmälan och avslag på reservationen.
Låt mig till sist, eftersom jag också hör till dem
som lämnar riksdagen vid vårens utgång, få tacka
kamraterna i KU för att jag har fått vara med där
några år och lära mig mycket, t.ex. att skilja på sak
och person. Jag har full respekt för de tre ledamöter
som jag går i polemik med i den här speciella sakfrå-
gan. Alla tre har en mycket tung arbetsbörda i KU; de
skall ju hänga med i och kunna alla frågor. Vi som
tillhör större partier har ju förmånen att arbeta med ett
begränsat antal frågor. Jag har full respekt för deras
slit. Det är inte alltid som sådant uppskattas, men om
man någon gång får tillfälle att säga det även till poli-
tiska motståndare skall man göra det.
Jag vill speciellt rikta ett tack till Birgitta Ham-
braeus, som jag uppskattar för det oväld med vilket
hon driver sina åsikter i riksdagen. Vi borde ha fler
som Birgitta Hambraeus i riksdagen.