Fru talman! Infrastruktursområdet är mycket brett,
så man får välja en liten del av det hela. Jag hade
tänkt tala litet grand om den långsiktiga
sjöfartspolitiken. Det var med glädje jag såg
kommunikationsministern komma in i kammaren,
eftersom jag hade tänkt ställa en fråga på slutet.
Internationellt råder helt nya strukturella
förutsättningar för sjöfartsnäringen som generellt
sett är gynnsamma för den svenska
sjöfartsnäringen.
Medlemskap i EU i kombination med ett förändrat
svenskt synsätt på infrastrukturinvesteringar inom
sjöfarten är också en viktig förutsättning för att den
svenska ''hemmarelaterade'' Europasjöfarten skall
kunna utvecklas positivt i framtiden. Om den gör
det kommer det också att innebära att övriga
verksamheter inom näringen får en betydelsefull
hemmabas för sin rekrytering, produkt- och
marknadsutveckling.
Den nuvarande osäkerheten kring den framtida
sjöfartspolitiken inom EU, i kombination med de
gynnsamma internationella ramförutsättningarna,
understryker snarare behovet av att vi från svensk
sida formar en egen politik med ett europeiskt
perspektiv -- detta i syfte att kunna påverka den
framtida sjöfartspolitiken inom EU och den
internationella utvecklingen. Denna sjöfartspolitik
skall självfallet också gynna en svensk handelsflotta
under svensk flagg.
Det är i dessa perspektiv som utformningen av en
svensk näringspolitik för sjöfarten och behovet av
infrastrukturella satsningar inom sjöfartsområdet
bör ses. Det betyder att det finns skäl att se på de
svenska sjövägarna och hemmasjöfarten i ett
framtida, europeiskt perspektiv.
Det finns också skäl att se på integrationen mellan
land- och sjötransporter, på forskningen om
sjöfartens infrastruktur och anslag till denna, herr
minister, samt på utbildning som exempel på
områden för ökade svenska investeringar i
sjöfartens infrastruktur. Man bör studera hamn-
och stuveriverksamheten i ett totalsvenskt
perspektiv, fru talman.
Med det menar jag att det ju finns vissa
stuverimonopol som kan vara besvärande. Jag vet
att herr kommunikationsministern har svarat på
frågor om detta här i kammaren vid ett tidigare
tillfälle för några månader sedan.
I en öppen värld och i ett öppet Europa måste
Sverige se till sina egna intressen först och främst.
Det måste till en nationell samling kring
sjöfartsnäringens problematik. Svensk sjöfart är
inte bara en fråga för de ombordanställda; det är en
bransch som består av 60 000 personer.
Fru talman! Låt oss inte tappa dessa arbetstillfällen
till andra länder! Vi måste se om vårt eget hus i ett
öppet Europa.
Vi har märkt en krismedvetenhet hos inblandade
parter och en ökad vilja att ge problemen i svensk
sjöfartspolitik en långsiktig lösning till nationens
bästa. Vi tycker att regeringen snarast borde
tillsätta en brett sammansatt parlamentarisk
kommitté med inkallade experter från t.ex.
rederier, hamnar, stuverier, mäklare, varv,
utrustningsleverantörer, sjöfartsjurister, catering-
verksamhet, sjöfartskonsulter, sjöfartsutbildare
och berörda fackföreningar.
Kommittén skall lägga fram förslag på hur den
svenska sjöfartsnäringen bör se ut på lång sikt för
att den verkligen skall hålla. Vi vet ju hur det kan
bli med majoritetsskiftningar i denna kammare. Vi
kan aldrig få en redare att investera i fartyg och
sätta dem under svensk flagg om han inte vet hur
det blir med hans ägodelar.
Eftersom herr ministern är här kan jag kanske få
ställa en fråga. Visserligen har jag redan varit uppe
på Kommunikationsdepartementet och föredragit
detta litet grand. Halvpositiva signaler har då
kommit. Men eftersom ministern alltså är här
frågar jag ännu en gång om ministern kan se
positivt på gjorda vädjan från en ringa
parlamentariker. Det handlar alltså om huruvida vi
kan få till stånd en parlamentarisk kommitté som
kan komma med en långsiktig lösning beträffande
den svenska sjöfartspolitiken, så att denna
verkligen blir hållbar.