Fru talman! Självfallet är frågan om jordbrukspo-
litikens reformering i EU viktig inför utvidgningen till
östländerna, demokratierna i öst som erbjuds medlem-
skap, och där aviarbetet redan har startat. Men det
handlar också om att vi då rimligen måste minska på
de stöd vi nu har. Jag menar att det är nödvändigt.
Om de fattiga konsumenterna i Östeuropas länder
vid den första kontakten med den nya organisationen
när de blir medlemmar inte möter det vi i Sverige har
diskuterat - att matpriserna sänks för sakta - utan i
stället kraftigt höjda matpriser, skulle det vara en
ganska förfärande upplevelse.
Det finns alltså goda skäl att reformera EU:s jord-
brukspolitik. Men framför allt handlar det om att ge
möjligheter till att u-länderna själva skall kunna ut-
veckla en livsmedelsproduktion. Det har gått bra i
många u-länder. Jag är övertygad om att det måste
vara huvudvägen. Att gå vägen via överskottsbistånd
från vår sida kan aldrig i längden hjälpa livsmedels-
försörjningen i världen. Det kan bara åstadkomma
lindring för stunden som slår ut lokal produktion.
Det är lokal produktion i u-länderna som måste
vara huvudlinjen som vi skall stödja. Det kan vi göra
om vi vår gehör för våra handelspolitiska förslag i
EU. Jag är övertygad om att vi än mer kommer att
göra det genom de biståndspolitiska förslag som
Pierre Schori om någon sekund kommer att utveckla
här i kammaren.
Bistånd