Fru talman! Denna fråga har direkt koppling både
till Sverige och svensk jordbrukspolitik och till EU
och dess jordbrukspolitik. Därför är det viktigt att vi
snabbt kommer i gång med den här diskussionen.
Vi diskuterar ju väldigt mycket nu hur vi skall för-
ändra och hur vi skall, om nu detta är möjligt, förbätt-
ra EU:s jordbrukspolitik. Den har verkligen, tycker
jag, haft en felaktig inriktning. Man har satsat väldigt
mycket på ett intensivt jordbruk som har skapat fler
problem än det har löst, även om man kortsiktigt har
kunnat exportera ett överskott.
Det holländska jordbruket har stora problem med
att bli av med gödsel. Man har också stora problem
med dålig mark o.d. Vi i Sverige däremot har fortfa-
rande en väldigt bra åkerjord. Jag tycker att detta är
ett svårt dilemma. Det är fel enligt min mening om vi
i Sverige skall övergå till att överutnyttja vår jord-
bruksmark för att kanske på kort sikt öka skördarna.
Jag uppfattar att det i dag finns väldigt starka krafter
som driver den linjen, och jag är väldigt rädd att den
får alltför stort genomslag.
Trots allt kan vi göra väldigt mycket genom att se
till att regioner blir självförsörjande. Vi i den rika
världen får sluta missbruka och missutnyttja de pro-
duktionsresurser som finns i tredje världen. Vi får
kanske acceptera t.ex. att bananer blir dyrare. Vi kon-
sumerar väldigt mycket bananer - ett födoämne som
skapar många miljöproblem och som tar resurser från
de fattiga länderna. Ohälsa skapas osv.
På samma sätt förhåller det sig med jätteräkorna,
som blivit så populära. Det återstår alltså mycket att
debattera om i den här frågan.