Fru talman! Jag bad Åke Sandström förklara var-
för jakt på hare, räv eller skogsfågel är av så allmänt
intresse och så angeläget att det motiverar inskränkt
äganderätt. Åke Sandströms svar är ungefär goddag-
yxskaft. Han svarar nämligen med en fråga om denna
tvångsbildning är bra för ett hotell som vill sälja jakt-
kort, eller vad det nu var.
Jag vill gärna upprepa vad jag flera gånger i kväll
har sagt: Det är alldeles utmärkt med samarbete och
samordning liksom med verksamhet över ägande-
gränserna. Tillika är jag övertygad om att detta funge-
rar bäst om det sker bäst på frivillig väg. Det gäller
vare sig det är fråga om jaktvård och vilt som går
över gränserna eller det är fråga om fiskevård och
fisk som går över gränserna.
Jag har hjälpt till vid bildandet av många fiske-
vårdsområden och min erfarenhet är att det fungerar
mycket bra - ja, bäst - om bildandet sker på frivillig
väg. Men den springande punkten i kväll i diskussio-
nen mellan oss och - trist nog, skulle jag vilja säga -
Centerpartiet är detta med att inte värna den enskilda
äganderätten. Har Åke Sandström inga dubier mot de
så pass lösa boliner som vi nu pratar om beträffande
samordningen av småviltjakt och som det i och för
sig är fråga om i och med dagens lagstiftning? Den
plump som vi för närvarande har i det protokollet
rättfärdigar ju inte att vi inte ändrar på detta. Och har
Åke Sandström inga dubier mot att just Centerpartiet
nu bidrar till att den här möjligheten till tvångslag-
stiftning består genom Centerns röstförklaring till-
sammans med resten av majoriteten?